självmordsförsök hit, psyk dit, tablett-knaprande dit. Jag vill att mina nära & kära ska må bra, eller åtminstone bättre.
Det är skit att människor på psyk/sjukhus inte förstår vad deprimerade behöver för hjälp. Det handlar varken om tabletter eller sprutor, det handlar om känslomässiga saker. Eftersom depressioner grundas på diverse känslor, så behövs det en slags djup hjälp. Inte materiell. Dessutom vet varenda varelse i universum att allt man börjar med, vänjer man sig vid och i värsta fall blir beroende av. Och man kan inte knapra tabletter i all evighet.
den enda frågan som är nödvändig är "varför?"
Men det är svårt att veta vad man som vän kan göra. Vissa av mina vänner vill inte ens ha någon hjälp och någon annan lyckas med sina försök när som helst. En klocka som tickar snabbare och snabbare liksom.
Sure, man ska vara tydlig med att berätta för folk att man alltid finns där för dem. Men det är sällan som deprimerade själva tar iniativ till att snacka med vänner..man blir helt "inne" i sig själv och tror aldrig att det finns något hopp om ett lyckligare liv. Hoppet har försvunnit.
Jag vill inte förlora någon, inte någon alls. Jag är fortfarande nedstämd efter att en nära vän till familjen gick bort för någon månad sedan. Detta handlar inte om MIG, det är jag fullt medveten om. Men vad ska man göra...egentligen? Jag vill krama alla och berätta fina saker om livet. Jag har så otroligt mycket att säga och ge, hela min själ är full med gåvor. Men är mina vänner så pass bortom dimman att man inte kan nå dem med sin hand längre?
Jag vill passa på att tipsa om en helt underbar bok, "Alkemisten" av Paulo Coelho. Den handlar om en fattig fåraherde i Andalusien (södra Spanien) som beger sig iväg mot Egyptens pyramider för att leta efter en skatt. Under resans gång får han lära sig tusen saker om livet och universums kraft.Jag läste denna bok för första gången förra sommaren och den förändrade mitt liv totalt (till det bättre givetvis). Vissa budskap står inte i bokstäver, utan mellan raderna s'att säga. Och budskapen finns i min själ och i bakhuvudet, jag känner en själslig medvetenhet med hela universum. Det är extremt svårt att beskriva, för boken måste läsas för att förstå.
Men den var en av medicinerna mot den låga sinnesstämning jag levde i förr. Alla borde läsa boken!
se även: http://www.paulocoelho.com/
//Mad
1 kommentar(er)
