Igår kunde man läsa, här, på Aftonbladets hemsida om att antalet kvinnor som blir alkoholberoende har ökat med 50% sedan 2003. Statistiken kan nog stämma, med tanke på vad man själv ser och märker när man är i smeten eller står bredvid och tittar på. Nedanför artikeln fanns en länk till ett test för att kolla om man möjligtvis är alkoholberoende. Intressant tänkte jag och lite patetiskt för MIG att göra det, för det finns sjukt många människor som har haft det värre än jag. När jag kollade påståendena med tanke på hur jag har druckit förut, så visade det sig att jag checkade av 4 punkter. Varav 3 st skulle tyda på ett beroende. Overklighetskänslor.

Det har funnits perioder då jag har festat varje helg, annars kan det ha dröjt någon månad. Problemet har varit HUR MYCKET jag har druckit och på vilket SÄTT. Jag har kunnat sitta i en soffa och halsat runt 5 cider utan att "känna något", då har jag fortsatt med ett gäng till. Sedan när jag har rest mig upp har både marken och mig själv gett vika. Jag kan ha varit igång och tokdansat med härliga människor till härlig musik och då har jag blivit utmattad och därför behövt mer att dricka. Olyckligtvis har jag då valt alkohol.
jag har skrivit mer om detta här.


De jag har nämnt detta för de senaste veckorna har reagerat på olika vis. Först chock givetvis, sedan har vissa velat lyssna och sedan visat sin glädje för min skull. Andra har rent ut sagt, på ett humoristiskt (och berusat) sätt, att de inte förstår hur jag har härdat ut. Men det har inte varit en kamp, inte överhuvudtaget faktiskt. För jag har inte fått ångest när jag sett andra vara berusade och jag har inte blivit sugen på den där drinken. Jag har inte haft något sug. Alls.



Jag ska fortsätta att känna efter vid vissa tillfällen om jag är sugen på att förtära alkohol. Ingen stämpel på mig själv, inga krav, ingen press. Jag ska bara känna efter.