Johnny Depp får mig på allmänt bra humör. Han har nämnts flera gånger i min blogg men idag vill jag tillägna ett helt inlägg till honom. Om varför jag tycker så mycket om honom, egentligen.
Johnny och hans familj hade bott i ett tjugotal hus när han fyllde femton. Detta var givetvis krävande, vilket Johnny bearbetade genom att skapa en fantasivärld. Han och en vän gjorde t.ex. hemliga tunnlar i trädgården som de höll hemliga med plank och lövhögar. Hans mål var att gräva en tunnel från trädgården till sovrummet så att han skulle få en perfekt flyktväg.
Senare växte han ifrån fantasivärlden och upptäckte rock'n'roll och det tack vare sin musikälskande storebror. Han upptäckte även knark och levde ett vilt liv med sina vänner. När han var tolv år köpte hans mamma en elgitarr till honom för att försöka få honom att styra hans aggressioner åt ett annat håll. Och det var just då, den stunden, som Johnny insåg att han ville bli en legendarisk gitarrist, bilda ett fantastiskt band och slå igenom som rockstjärna. På grund av brist på pengar, tog han aldrig gitarrlektioner, utan satt hemma och lärde sig spela gitarr till både Aerosmith, Kiss och Alice Cooper. Liksom hans roll i filmen "Gilbert Grape", var ett vanligt beteende att flippa ut och sedan göra en helomvändning. Det blev ett återkommande mönster i hans liv.
Idag lever han sedan tio år tillbaka tillsammans med den franska sångerskan och skådespelerskan Vanissa Paradis, och de har två barn; Lily-Rose Melody Depp och Jack John Christopher Depp III. Familjen är bosatt i Plan-de-la-tour, Paris och Los Angeles och har en egen ö i Bahamas. Ön användes som inspelningsplats i "Pirates of the Caribbean: Svarta Pärlans Förbannelse".
Johnny Depp är min favoritskådespelare någonsin, det finns ingen tvekan om det överhuvudtaget. Jag är så oerhört fascinerad av hans sätt att agera, hans fantastiska rollgestaltningar och hur han verkar vara som människa. Omtänksam, rolig, medveten och hjälpsam. En god människa helt enkelt. Och han skulle förmodligen aldrig kunna såra en annan människa.
Det finns mycket mer att få reda på om denna skådespelare än vad jag har skrivit, och det i bl.a. boken "Johnny Depp" av Nick Johnstone, som finns i de flesta bokhandelsaffärer. I boken får man följa Johnny i hans uppväxt och genom hans utveckling som skådespelare. Boken finns i svensk upplaga och är verkligen hur bra som helst. Jag har läst den en handfull gånger och får inte nog. Min syn på denna underbara skådespelare, var annorlunda innan jag läste boken -jämfört med efter. Man får lära känna en liten del av Johnny, vilket gör att man uppskattar han mer. Själv kastade jag mig över både Tradera och diverse andra sajter för att köpa hem hans filmer. Än så länge äger jag runt tio stycken, men är inte nöjd förrän Johnny's del i min filmhylla innehåller alla hans verk.
Ovanför min säng finns ett fint fotografi som representerar min mer tonårsidoliga sida angående Johnny Depp. Någongång under förra hösten skrev jag ett väldigt långt brev till Johnny, där jag på ett icke kärleksförklarligt vis beskrev hur mycket jag uppskattar honom som skådespelare. Nervös och hoppfull postade jag kuvertet med det dyra portot, på Den gula brevlådan. I början på detta året fick jag ett kuvert hemskickat. Så fort jag insåg att det kom från utlandet började jag gråta, samtidigt som jag öppnade med mina darriga händer. Det var i det kuvertet som kortet ovan låg i.
För mig spelar det ingen roll om det är en färdigprintad autograf på och att någon söt fancy klädd sekreterare med lockigt hår har fixat detta till mig. Jag bara hoppas att självaste Johnny Depp har läst brevet, vilket är det viktigaste.
Källor: Wikipedia, "Johnny Depp" av Nick Johnstone.
Bilder: Johnnydeppfan.com
Mina tre favoritfilmer med honom är:
Cry-Baby.
Sweeney Todd.