Äntligen har jag sett klart "The virgin suicides". Filmen utspelar sig under 70-talet i en småstad i USA och historien berättas av en man som bodde granne med familjen Lisbon. Familjen var ett äkta par som tillsammans hade fem strängt hållna döttrar som var mellan 13-17 år. Familjens liv förändras totalt när den yngsta dottern begår självmord efter ett misslyckat försök. När de andra döttrarna kommer tillbaka till skolan efter en tid beter de sig som allt var precis som vanligt, fast under ytan råder depressioner, begär och saknad av det mesta.
Killgänget, som berättaren hängde med, beundrade döttrarna på något oförklarligt vis men de kunde aldrig riktigt komma i kontakt med dem. Inte förrän det var försent.
Filmen var jättebra. Tragisk, men otroligt fin, story. Fina bilder, fina karaktärer, bra dialoger. Det känns nästan som att det inte hade behövts några dialoger överhuvudtaget, eftersom kroppspråken är så märkbara. I allmänhet är det väldigt svårt att beskriva MER vad jag tycker om filmen, för den har något som sätter sig innanför huden. I hjärtat, i själen, i huvudet.
"The virgin suicides" lämnar knappast någon oberörd.
Love Sex Passion Fear Obsession.
Beautiful, mysterious, haunting, invariably fatal. Just like life.
Beautiful, mysterious, haunting, invariably fatal. Just like life.
Doctor: What are you doing here, honey? You're not even old enough to know how bad life gets.
Cecilia: Obviously, Doctor, you've never been a 13-year-old girl.
Jag har alltid tyckt om Kirsten Dunst och hon fortsätter att överraska mig.
Hon har något speciellt, något sårbart, något äkta.
Det är hon och Johnny Depp, så är det bara.
6 kommentar(er)
