De slog igenom 1965 med en version på Bob Dylan's "Mr. tambourine man".
Jag vet inte hur jag ska beskriva varför jag gillar dem. Musikern är soft som tusan och jag gillar sångstämmorna, givetvis texterna men även "den där" brittiska känslan. Det är liksom allt, helt enkelt.
"Turn! Turn! Turn!"
"Mr. tambourine man"
"Mr. tambourine man"