ni får ursäkta mig nu en stund eller två,
jag måste försöka få igång lungkapaciteten igen.
jag har tappat bort mina andetag, kroppen orkar inte riktigt,
tårar faller som nålar ner på mina rosiga kinder hela tiden,
huvudet känns trehundra ton tungt pga alla tankar.
och hjärtat värker så.
jag ville mest bara meddela för er att jag lever,
även om det kanske inte riktigt stämmer. på ett vis.
vi hörs, puss.
I've lost my breath. And I have to find it, so excuse me for a while.