jag har alltid haft en liten förkärlek till hur olika slags olikheter ändå kan passa så bra ihop.
mest för att sudda bort sina egna och andras fördomar liksom, röra om.
som en nära vän till mig som jag gick i samma gymnasieklass med. tänk, när vi började hade vi precis samma stil, vilket gjorde att vi drogs till varandra nästan på en gång. hon var mycket mer vågad än jag och hade korta kjolar, skjortor, slips, handbojor i midjan, trasiga strumpbyxor, höga kängor och så. men ju närmare vi kom varandra, desto mer lika blev vi. tillslut lyssnade vi på exakt samma musik, klädde oss likadant och var lika sociala och lite smått galna. blodssystrar brukade vi så fint kalla oss.
idag är det så himla annorlunda. hon har bara tagit sitt yttre ett steg längre med färgglada frisyrer, konstnärligt mycket smink, tittar helst på brutala filmer och bor i Karlstad med sin likasinnade pojkvän.
och jag, ja ni vet ju hur jag brukar se ut.
men jag ser henne fortfarande som en syster, för vi kommer nog alltid ha någon slags connection vi två. något så obetydligt som klädstilar skulle aldrig vara något hinder för att vi ska kunna prata på samma sätt som förut. det är fint.
trots att människor förändras på olika sätt tycker jag inte att vi ska tro att
vi måste släppa taget om de som finns i våra hjärtan.
för man måste ju komma ihåg varför man en gång velat släppa in dem i sitt liv. ♥
6 kommentar(er)
