Sister Disco - vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.

© photo by me -07.

magen säger att det kan vara rätt, varje andetag känns som tusen kilo dos av lugn. men så många andetag som förr har blivit strypta, så många gånger som magen har känts som en knut, ådror som har bränts och kinder som har varit våta i veckor. så många egentligen oinbjudna som har tagit sig in i mitt hjärta, brytit sig in när jag inte har varit beredd, gjort fingeravtryck och jag har inte kunnat förmå mig annat än att bara se på. så många gånger jag har tänkt vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut. jag känner mig ömtålig, som att min hud är ett skal och jag vågar inte ens låta någon råka riva, råka göra ett avtryck. för jag vågar inte chansa, jag vågar inte riskera att få rivmärken, sår och att jag ska tappa bort mig själv. att jag ska lämna min kropp och bara se på bredvid. vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen. jag är kluven. för jag vill så gärna lägga hjärtat i mina händer och ge bort det, ge bort det till någon vars läppar är magi och hud som är elektricitet. men läppar har förut varit någon slags enkel trollformel och hud bara små lätta stötar. det känns svårt att hitta äkta och ärligt. att hitta ömsesidigt. jag är rädd för att våga, rädd för att väckla ut hjärtat och lägga det på bordet, lämna så att alla kan se. jag behöver ord som jag vågar tro på, jag behöver hud och händer och läppar som talar samma språk som jag.

för jag är rädd på att bli bestulen på det jag håller allra hårdast.

please try the Goodle-translator in the sidemenu.