vet ni vad jag nyss kom på? att igår var det exakt tre år sedan jag började blogga. ja det är sant, den 29 november 2007 skrev jag mitt allra första blogginlägg och kastade mig på denna märkliga men uppenbarligen mycket roliga karusell. tre år, det är sjukt länge egentligen, samtidigt som tiden har gått snabbt. och jag har lärt mig så mycket under de här åren, om både det ena och det andra -men framförallt om mig själv.

några av sakerna som har fascinerat mig mest är hur spännande, inspirerande och grymma människor som finns där ute och hur otroligt kul det är när några av dem blir nya bekantskaper och vänskaper. vilket jag har varit med om. det är häftigt och obeskrivligt tacksamt. annat som har fascinerat mig är även de som man inte har bekantskap med eller inte någongång i världshistorien kommer att ha, som armbågar sig fram till sina mål och lyckas få så många med sig och mot sig. oavsett om det är något man själv känner igen sig i eller inte, kan jag inte låta bli att förundras över individer i allmänhet. att vi är alla så olika på olika sätt och formar vår tid på denna karusell på helt olika sätt. en karusell med många figurer.

men det som har fascinerat mig allra mest under de här tre åren är hur mycket jag har lärt mig om mig själv. jag har många många gånger tvivlat på mig själv, genomgått några slags identitetskriser och letat efter tron på mig själv. och det är väl när man visar små delar av sin vardag, avskalat med bilder och ord, som man kan få svar på sånt som man har letat efter. som till exempel att man förtjänar att ha en liten plats att visa sin värld på, utan att råka trampa folk på tårna eller syssla med spel av olika slag. det är alltid något jag värderar väldigt högt vart jag än är eller skriver, att man faktiskt har en yta att göra vad man vill med som ingen annan ska kunna ta ifrån en eller kväva. alla förtjänar det. men nu var det inte bara det som detta inlägget skulle handla om.