häromnatten såg jag Black Swan med vackra Natalie Portman, efter att folk har tipsat mig och så.
det var ett ganska stort misstag faktiskt att se den själv, på natten, ensam i min säng och
lägenheten helt nedsläckt. för jag mådde jättedåligt av den, på riktigt, för den är väldigt väldigt jobbig att se.
den är psykologisk, når en under huden och river upp ens sinnen ungefär. fruktansvärt ångestfylld.
men givetvis är den bra, den är hur bra som helst. jag älskar storyn, som är
sjukt genomtänkt och även vacker på något vis. på ett tragi-fint sätt. och skådisarna är fantastiska!
den väcker också många tankar och det känns som att det finns budskap att hämta mellan raderna liksom.
och det är ju bra.
men inte själva, ok?
the other night I saw Black Swan with beautiful Natalie Portman, after people have referred me and so.
it was a pretty big mistake indeed to see it alone, at night, alone in my bed and the apartment completely dark.
because I was feeling really bad afterwards, for real, the movie is very very difficult to watch.
it's psychological, reach under the skin and ripping up one's mind. terribly anxious.
but of course it is good, it's great. I love the story, which is
well thought-out and also beautiful in some way. in a tragic-lovely way. and the actors are fantastic!
it also raises many thoughts and it feels like there is a message to get between the lines as.
and that's good.
you must see the movie, really!
but not alone, ok?