oh, I get by with a little help from my friends.
min största rädsla i hela världen är att känna mig ensam. att sitta inne med så mycket känslor och tankar men inte känna att det finns någon att dela det med. att känna det där trycket mot bröstet och värken i hela kroppen medan ångest går en upp till halsen. att vara rädd för att falla utan att någon tar emot en. att ligga där på golvet, nedslagen och lamslagen utan att få en hand som hjälper mig upp.

ibland känner jag mig ensam. ja det gör jag. men det jag har lärt mig efter flera års övande är att jag har styrkan nog att be om hjälp. jag har förut kämpat med tankarna om vilka som jag känner är mina närmaste vänner, de jag kan lita på, de som faktiskt vill lyssna när de vet att det är det enda jag behöver. de som finns där när som helst jag behöver det, oavsett tid på dygnet. de som jag känner att jag kan prata om allt med och de som ger mig fullt förtroende och stöd i alla lägen. precis som jag försöker ge samma tillbaka. så när den där ensamhetsrädslan börjar uppenbara sig, när den visar sig runt hörnet, då ger jag mig själv en visuell käftsmäll. för jag behöver inte oroa mig, inte överhuvudtaget. jag vet redan att det finns en liten armé av helt fantastiska underbara människor bakom mig, som går med mig i all glädje i livet och som även är beredda att fånga mig om jag håller på att ramla bakåt.

de finns där, jag vet det så väl. det har tagit sin tid att slå bort alla hjärnspöken, men jag har gjort det. och det finns ingen gladare än jag att jag har lyckats med det.

inte nog med att jag håller mina närmaste vänner i handen hårdare än någonsin, jag har även fått turen att skaffa mig nya vänner de senaste månaderna. jag vet inte vad det kommer att leda till, vilka vägar vi kommer att gå, men det jag vet är att även de har hjärtan av guld. det är som att jag har fått dem som en slags bonus. en bonus när allt redan har varit bra. som en present man nästan är för tacksam och överväldigad att ta emot -men man vågar det. jag vet inte vad som finns i de där presenterna, men med största sannolikhet något jag behöver och som kan ge min själ glädje.
tiden får utvisa det och jag förväntar mig faktiskt ingenting.



tacksamhet är nog mitt bästa ord just nu.
och tacksamhet i låt stavas denna:







about to struggle with the fear of loneliness
and to figure out who's your closest friends.

try the Google translator in the sidemenu to read more.
#1 - Rebecka

<3