om det där med att må bra inifrån och ut;


jag fick det här mailet på Facebook av en gammal vän för några dagar sedan och jag känner att det nog är bra att dela med mig av mitt svar till er.

" Hej fina du! Jag hoppas att saker och ting är bra med dig!
Jag vill ge dig komplimang över hur bra du ser ut att må nu. Jag kommer hålla fast vid att du alltid varit lika snygg, men det känns som att du känner dig riktigt snygg nu och det syns. Du liksom lyser. Jag tänkte fråga dig hur du gått till väga.. om du orkar berätta (vet ju egentligen hur man gör.. tänkte bara fråga om du hade några tips) "



sv: tack så otroligt mycket! jag vet inte riktigt hur jag ska börja att svara på detta, det är ju ett sådant känsligt ämne. för det första ska såklart inte ens mål i livet vara att vara snygg, men det är ganska livsviktigt att må bra. jag har, precis som de flesta, haft komplex och problem med mitt inre och yttre. och ett klyschigt begrepp som verkligen stämmer är att om man har bra självkänsla och mår bra i själen, då sprids det genom huden och syns på utsidan. och så har det gått till även för mig. visst, jag har ibland problem med panikångest och är inte alltid nöjd med min spegelbild. men jag mår ändå mycket bättre generellt nu än vad jag har gjort förut. och jag är ganska säker på att det har att göra med att jag inte längre är rädd för motgångar och har kommit till insikt om saker och ting.

HUR och NÄR jag har lyckats förändra saker är ganska svårt att svara på. att förbättra självkänsla tar inte ett dygn, utan det är något som växer sakta med tiden. däremot kan jag i alla fall säga vad som är skillnad för mig nu mot förut: jag spenderar mindre tid framför spegeln med att dra in magen, jag har börjat tycka mer och mer att jag är en grym människa som vågar erkänna sina brister, att jag förtjänar utrymme, jag sover bra, jag har ändrat om kosten och äter nyttigt men unnar mig på helgerna. jag vill vara hälsosam för att min kropp ska må bra och då blir man även mycket piggare. dessutom; har man inget bra självförtroende så kommer inte vänners komplimanger att hjälpa. man måste börja någonstans, arbeta själv. tänk när du är äldre, kanske har skaffat familj, har fast inkomst och samlat på dig lite vuxenpoäng, då kommer du att undra varför tusan du lagt ner energi på att klanka ner på dig själv. och för att undvika det behöver du inse hur dumt det är, för att du förtjänar mycket mer än att göra så mot dig själv!

nu låter jag väldigt hård i mitt svar kanske.
men man behöver faktiskt ge sig själv en liten smäll på käften för att kunna starta om på nytt liksom. och det kan ta väldigt lång tid, vilket det får göra. men så länge du försöker kämpa så kommer du också att börja lysa!





about how to feel well inside and out.
try the Google translator in the sidemenu!