för snart två år sedan skrev jag en text om att jag älskar intensivt. att när jag är kär så fylls hela min atmosfär och mina lungor av just den personen. ni hittar det inlägget här. och just nu har jag en liten personlig konflikt, att det känns som att jag har tappat bort mig själv. som ni vet har jag mycket tunga saker i bagaget från de senaste 365 dagarna, vilket har gjort att mina andetag har varit beroende av bearbetning och att försöka laga mig själv och mitt hjärta. att lägga saker bakom mig. men när man har lyckats se mer objektivt på saker och ting -hur hittar man tillbaka till sitt eget utrymme? där man trivs med sitt eget sällskap, klarar av att vara själv hemma en fredagkväll, kan se en favoritfilm utan att bli uttråkad, att somna ensam på kvällen utan för stor saknad, att i allmänhet känna glädje för sådant som en tycker om att göra. sådant som man tidigare kunnat och älskat. sådant som man har värderat väldigt högt. det retar mig väldigt mycket och jag kan känna mig svag och så fruktansvärt osjälvständig. men samtidigt vet jag att det finns logiska orsaker bakom och att det just därför inte är så konstigt att det känns som att jag står i ett tomt rum och inte riktigt vet vad jag ska ta sig till.

en bra början är väl att försöka flytta fokuset på tankar om Honom, till mig själv. hur jag mår. att ta hand om mig själv och försöka ge mig själv uppskattning varje dag. men det är just det som är skitsvårt -flytta fokus. och jag har aldrig varit bra på det. jag tänker bara på en person och glömmer bort mig själv helt enkelt.

så, har ni några tips och råd på hur man kan flytta fokus och hitta tillbaka till sig själv?
tacksam för svar, MVH Vilsen Madeleine