cirka klockan 01:20 natt till måndag hatade jag män i allmänhet så fruktansvärt mycket.
just i den minuten gick jag mot en kompis bil för att bli skjutsad, med tårar på kinderna och ilska nog att säkert kunna bryta sönder vad som helst som fanns i min väg. det är ofattbart hur en främmande människa kan slå sig in i ens atmosfär och fylla ens själ av sådana äckelkänslor bortom denna värld. att någon tar sig rätten att bryta sig in i ens revir utan att man ens kan hindra det från att hända. men jag gissar att klysckan att vad som helst kan hända, även mig, oftast stämmer. och att bli sexuellt ofredad på en spårvagn i Göteborgsnatten av en äcklig onanerande man, aldrig är något man kan vara beredd på. någonsin.

ibland tappar jag helt tron på mänskligheten. men medan chocken fortfarande försöker lägga sig, jag sover och jobbar bort äckelkänslorna och försöker få bort obehagliga bilder av en hand och ett könsorgan från min näthinna, så ligger nu hoppet hos polisen som har tagit emot en anmälan.


tack för mig.