idag har Kitty och jag varit partners in crime i ett år. tiden går så himla fort men hjärtat börjar dunka blixtsnabbt när jag tänker på dessa 365 dagar och allt vi varit med om. och hur vår relation är. jag fylls fortfarande av sådan obeskrivlig lycka och värme i hela kroppen när jag vaknar på morgonen och hon skuttar upp till mig i sängen. att jag får ha en sådan fantastisk liten individ i mitt liv som ger mig så mycket kärlek och trygghet. och gud, vad det är ömsesidigt. jag skulle lätt kunna skippa barn, i alla fall på ett bra tag, så länge jag har Kitty. för jag ser henne verkligen lika mycket som bästa vän som mitt lilla barn. och det är så vackert hur mycket av mig själv jag ser i henne, vi är lika på många sätt. vi är båda principfasta starka individer men som försöker visa så mycket kärlek vi kan till vår omgivning -på våra villkor. vi är nyfikna, hyfsat självständiga och är inte fega för att visa om vi tycker att något är fel. och det är väl därför vi passar så bra ihop, men också kan det skära sig ibland. såklart.

jag är ju ingen van djurägare sedan tidigare men känner ändå att I've done pretty well. hon har lärt mig så fruktansvärt mycket och det är fortfarande fint att se hur mycket hon trivs hos mig. det är ju det som är det allra viktigaste, oavsett hur mycket jag än tycker om att ha en katt i mitt hem. och nu letar vi efter ett större hem som kan bli ett paradis för henne. jag har så många (galna) idéer.



nu ska hon få årsdags-godis och lite sojamjölk som hon älskar.
och jag älskar dig, Kitty. världens bästa tjej och förmodligen mitt allt.