jag tror jag har skrivit om det här innan, men kan nog formulera mig bättre nu. väldigt väldigt många gånger har folk i min omgivning tagit sig friheten att sätta en stämpel på min panna. att berätta för MIG vad jag har för sexuell läggning. på arbeten har jag blivit 'flatan' när jag haft flickvän bara för att de inte känt till något annat förhållande. vänner och andra har talat om att jag måste vara bisexuell när jag mest haft förhållanden med killar. förutom det sjuka i att folk tar sig denna rätt överhuvudtaget så har det varit så himla svårt att få folk att förstå. speciellt när en själv har svårt att förklara. men inte nu längre.

jag är queer. något annat passar inte in på mig. varken straight, bi eller gay. för jag bryr mig inte om kön -alls. jag kan inte bry mig mindre om en person jag attraheras av eller är ihop med är tjej, kille eller ickebinär/intergender. jag faller för och tänker på individen och för mig är det inte en åsikt, utan mer en känsla. likväl som att någon just är straight, bi eller gay. det är inget en vaknar upp en dag och bestämmer. men självklart känner jag mig inte queer bara när det gäller min sexuella läggning, utan jag är även kritisk till heteronormen och könsroller. men detta är en annan historia, denna text handlar enbart om mig.

att 'komma ut' som bi eller gay är ett större steg antagligen. men det gör inte detta mindre viktigt, för ni som inte själva är queer kan omöjligt förstå hur JÄKLA SKÖNT det är att få ihop alla trådar. detta pussel som är jag och att kunna sätta ord på saker. så ja, jag är queer. och vill ni läsa mer om queer, queerfeminism/teori är google your friend. detta är jag och jävlar vad tryggt och rätt det känns.



tack för mig.
(obs det är absolut förbjudet att börja diskutera eller ifrågasätta detta kritiskt.)