om alkoholnormen och att vara hon som aldrig går ut;
 
 
 


Triggervarning: alkohol, alkoholproblem, alkoholnormer.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -



För ett litet tag sedan var det en person som pratade om mig som 'hon som aldrig går ut' (på krogen/klubbar etc) på ett negativt/satiriskt sätt. De där orden har etsat sig fast i mitt huvud, jag har funderat en hel del och känner att jag behöver prata av mig lite. Många av er som läst här en längre tid har kunnat läsa om mina tidigare alkoholproblem. Om några månader sedan är det 2 år sedan ambulanspersonal satt hukade över mig på en fest då jag var nästintill medvetslös och det var då jag fattade att jag hade problem. Sedan dess är mina alkoholvanor under bra kontroll och också tack vare att jag mår ganska bra i livet just nu. Det gjorde jag inte då och det var därför jag drack så ofta och alldeles för mycket. Men oavsett om något skulle göra mig förkrossad nu så skulle jag förmodligen ha bra kontroll. Det är ingen garanti, men jag tror det.

Och det är det som faktiskt gör mig arg när jag får höra att jag är 'hon som aldrig går ut'. För jag trivs. Jag mår bra. Jag kan absolut gå på fest, klubbar eller krogen men det är ingen norm för mig längre. Jag känner inget behov, måste osv. Missförstå mig inte, människor får göra precis som de vill. Om en vill festa 7 dagar i veckan -gör det. Om en vill festa 1 dag om året -gör det. Om en inte vill festa alls -then don't. Jag kan bara se utifrån mig själv, min utveckling och mitt perspektiv. Och det kanske ligger någon sanning i det där med att jag är hon som aldrig går ut. För det gör jag inte så jätteofta. Men jag känner liksom: Why so negative? Om folk tycker jag är tråkig then you're not my pal anymore. Sorry not sorry men då är det inte jag som har problem, då är det andra som har fastnat i en alkoholnorm. Och jag om någon vet att det är jäkligt lätt hänt, men om folk vet om min historia och vet att jag trivs i livet och med mina alkoholvanor bör en välja sina ord. Jag kan liksom prata för mig själv.



Damn, jag är så jävla trött på alkoholnormen.
(Dela gärna med er av tankar nedan, men kommentarer som 'struntaaaa i foooolk' undanbedes. It's not that easy ok)





 About alcohol norms and to be called 'she who never goes out'. Try the Google translator in the sidemenu!

 
 
 
#1 - elise

helt rätt. fuck 'em all. jag gick ut extremt mycket förr och cirka aldrig nuförtiden. har inte särskilt kul när jag går ut, och går nog mest ut för att pleasea andra. känns inte så värdefullt. så viktigt och starkt av dig att skriva om detta. <3

#2 - Erika

Är också så sjukt trött på alkoholhetsen och går i princip aldrig ut längre, eftersom jag mest tycker att det är tråkigt och jobbigt att på något sätt känna sig ett osynligt tvång att dricka. Vet inte om du upplevt det, att en ifrågasätts i princip varje gång en är ute på krogen utan att dricka? Av alla! Har varit med om bartenders som höjt på ögonbrynen när jag bett om en alkoholfri drink. Har i princip förlorat hela min "vänskaps"-krets senaste året på grund av det, vilket är sjuuukt tråkigt. Vad fan är det för jävla skit liksom. Men är rätt nöjd nu ändå, har hittat något slags mellanläge - tar ett glas för att det är gott ibland, och går på fest då och då. På mina egna villkor, liksom, som det ska va. Alltså så sjukt bra att du skriver om detta, fina du <3

#3 - H

Jag blir så jäkla bakfull så jag pallar bara dricka (festa) typ 1 gång per månad eller varannan. Iaf nu när det dessutom är så tradigt väder ute. Sen jag började dricka mindre så har jag dessutom så produktiva helger vilket är så härligt :)