Det är verkligen ett himla minfält alltihopa. Observera att min är den första kommentaren på detta inlägg, förmodligen för att folk inte vet hur dom ska uttrycka sig längre, utan att bli kalla transfober. Och det tycker jag är förjävligt, för det är en jävla skillnad mellan att uttrycka sig med ett gammalt/förkastat uttryck i all välmening och att ba "ALLA SOM ÄR TRANS ÄR SJUKA I HUVUDET".

Och inte kan man "sitt ner, håll tyst, lyssna och lär" heller därför då är man en sån jävel som kräver att få all kunskap serverad i knäet.

Jag förstår (typ) intersektionalitet, men det känns som att det dras till sin spets, den ena har det värre än den andra, och det ska en komma ihåg! Man ska fan inte tro att en har rätt att uttrycka sig före en trans eller rasifierad därför de är närmare helvetetet i nån slags real life version av Dantes inferno så deras åsikter och upplevelser har större tyngd än mina.

Känns som jag bara dravlar utan en egentligen mening eller poäng? Haha :( Men alltså, otroligt knepigt när alla som är feminister förväntas ha en närmast akademisk kunskap för att eventuellt kunna uttrycka sig utan att vara transfob. Det måste väl vara okej att, utan att vara transfobisk, funkofobist etc, en upplever att en har SIN kamp, för "sin grupp" i feminismen, och det tycks ju ändå vara liknande det önskas efter, eftersom vi cis inte ska uttrycka oss om ämnen där vi inte har tolkningsföreträde.

Okej sammanfattning: anser att ord som transfob används alltför lättvindigt, förstår inte om det är meningen att cis-kvinnor ska/får uppmärksamma trans/rasifierade/andra grupper eller inte.

Det känns liksom som att ilskan över förtrycket och patriarkatet läggs över på cis-kvinnor, då främst i medelklass/överklass, och det känns knepigt och väldigt fel.