Sorry mobilbilder osv men jag är fortfarande sjuk. Hade kunnat visa nya bilder senare i form av en döfin plåtning jag skulle haft idag men ställdes in pga regn. Nu när jag var tillräckligt ok för det. Göteborg alltså :))))
Nåväl jag kan ju fylla denna lilla plats med annat istället, som texter till exempel.
TW: psykisk ohälsa & medicinering.
Jag har nu omedvetet varit utan min receptbelagda antidepp i typ 3 veckor. Eller omedvetet, jag har varit för lat för att ta mig till det enda apotek i Göteborg som har det fabrikat jag haft som är det enda som funkat. Men vet ni vad? Jag har klarat mig. Själv kunde jag förut trigga igång panikångest-attacker av stressen när medicinen tagit slut, men nu har jag försökt att inte tänka på det. Har bara tänkt på det när jag sett den tomma förpackningen på nattduksbordet. Jag har under dessa veckor varit med om några saker som gjort mig oerhört ledsen, men jag har klarat mig. Jag vet ju att medicinen ska vara en tillfällig metod för att hålla mig ovanför ytan så detta är väl ett tecken på att jag kan sluta med dem. Och det är ju målet. Jag såg första avsnittet av viktiga och bra dokumentärserien 'Mina två liv' igår på svtplay och känner såklart fortfarande igen mig i vissa beteendemönster. Men jag kommer ju alltid vara jag, med allt vad det innebär. Mina psykiska sidor är en del av mig precis som en kroppsdel. Men att jag klarar mig utan medicinsk hjälp just nu gör att jag känner mig som en jäkla superwoman. Jag säger inte att jag inte var en superwoman när jag tog min antidepp, men nu är jag det på egen hand. Jag vet att det finns stor risk att motgångar kan drabba mig extra hårt nu, men det gör mig faktiskt inte orolig. Jag tar det då liksom. För jag känner mig oerhört trygg och är privilegierad med det nät av familj och vänner jag har omkring mig. Jag har en anställning på ett jobb jag trivs med som dels gör mig ekonomiskt trygg och får mig att tänka på annat och jag har mitt frilansfotande som fyller mig med glädje, mål, utveckling och nya kunskaper. Och jag har mig själv som jag lär känna hela tiden, genom bland annat det här. Att jag äntligen står på lite mer stabila ben och KAN hålla saker i schack utan att stoppa i mig tabletter.
Tack mig.
A text abouth mental illness and medication. Trigger warning! Try the Google translator in the sidemenu.
1 kommentar(er)
