Det är fortfarande så himla svårt att ta in det som hände i Orlando. Det är nästan det enda jag tänker på just nu och exakt varenda känsla en kan känna flödar i min kropp. Sorg, ilska, hopplöshet, kampstyrka, uppgivenhet, frustration. Allt. Mitt huvud och hjärta är sprängfullt med kärlek och ord jag vill ge alla mina HBTQAI+syskon världen över (och speciellt icke-vita som var majoriteten av de som blev mördade i helgen). Vill bara krama er allihopa. Kompisar, vänner, bekanta och främlingar. Och utbyta styrka och starta revolution, såklart. Vetefan vad vi kan göra alltså mer än att hålla ihop, försöka synas lite mer, skrika lite högre och ställa högre krav på makthavare.
Och media, herregud media. Jag är helt obeskrivligt trött på diverse medier som fortfarande enbart benämner Pulse som nattklubb och det som hände för enbart terrordåd och inte även hatbrott. Och folk som tjatar om vapenlagar och religion. Ni förminskar oss HBTQAI+personer genom att inte synliggöra vad för slags klubb det hände på och vilka som var måltavla. (Och hur vet ni att det inte fanns muslimer inne på klubben?)
Nästan framförallt blir jag så fruktansvärt frustrerad och ledsen över att folk verkar mer intresserade av att snacka vapenlagar än om HBTQAI+fobi. Om vapens vara eller icke vara istället för att prata om förtryck. Det som det faktiskt grundade sig i. Icke-heteros mördas varje dag världen över -det är ingen hemlighet och så länge det finns HBTQAI+fobi så kommer det fortsätta. Oavsett strikta vapenlagar eller ej, för förtryck sitter i grunden i tankarna. Det är där det börjar och det är det som behövs uppmärksammas allra mest. Hur kan folk inte förstå detta?
Jag är förskräckt över varenda händelse som resulterar i att mina syskon blir sårade, misshandlade, hånade, förminskade och mördade. För att vi är dem vi är. Vi är oss själva. Men lika stärkt blir jag ändå, ty kämparglöden för mina syskon levlar upp tusen gånger om. Jag kommer aldrig sluta brinna för mänskliga rättigheter, både för mig själv och andra. Nu håller vi ihop och ger förtryck samt normer långfingret ännu mer, hörrni. Vi får aldrig ge upp.
I can't stop thinking about the hate crime in Orlando last weekend. Here are my thoughts -try the Google translator!
7 kommentar(er)
