Idag har det varit Internationella dagen mot homofobi, bifobi & transfobi. Jag skulle kunna säga mycket denna dag, egentligen typ vända mig själv ut och in men vet inte vart jag ska börja. Vad jag ska fokusera på. Men något som jag kan tänka mig att andra pansexuella personer, eller HBTQ i allmänhet, får utstå är när personer påpekar gång på gång att en måste bestämma sig för 'vilket kön' en attraheras *mest* av. Och att en enbart kan ha en viss typ av sexuell läggning enbart baserat på tidigare relationer. Och jag säger nej. Att folk ska lägga sig i vad jag definierar mig själv som har exakt noll personer med att göra. Jag måste ingenting, men andra måste hålla tyst känner jag mest. Och jag tänker såhär att om en för allt i världen inte kan förstå varför en inte är heterosexuell så finns det bara två val. Antingen lyssna, läsa på & vakna upp för att se hur världen ser ut. Eller hålla tyst. För det handlar överhuvudtaget inte alls om yttrandefrihet, det är inte tv-serier en diskuterar, det handlar om det absolut innersta av en person. Om något som Du inte kan förändra, vilket gör det helt meningslöst att folk ska gå runt och sprida homofobi och oförståelse efter sig. Du förstår inte hur mycket du kan såra en annan människa genom att ifrågasätta. Jag är väldigt självsäker och känner mig trygg och stark med min sexuella läggning -men är inte alla som är det. Så förstår du inte, tänk efter vad du frågar om men framförallt LYSSNA.

 

 

Det här blev ju hårt och kanske osammanhängande. Men det är ju även så homofobi, bifobi och transfobi är så är ju inte så konstigt :))))