Jag vet att jag inte har varit särskilt privat på bloggen det senaste utan mest visat och pratat fotojobb jag gjort. Men jag är i sådant konstigt sinnestillstånd nu. Jag har liksom ingen superstor lust eller ork till saker, mest när det gäller på vardagarna när jag har ledig tid. Helgerna är ganska safe med massa roliga saker. Det är inte så att jag känner utmattning igen -det har ingenting med det att göra alls. Det är någon slags vardaglig grej mest. Det händer ju en massa roliga saker just nu även på vardagarna som jag skulle kunna vara med på men...nej. Det finns massa kompisar, vänner & bekanta jag vill träffa men jag liksom. Jag vet inte. Jag drar mig i sängen flera timmar, ställer in tvättider, det tar massa timmar innan jag orkar ta tag i disk, lägenheten ser ut som skräp och min katt är sur. Det känns segt just nu med andra ord.

Sedan har jag lite vissna och oroliga känslor inom mig. Lite vissen när jag ser massa par i sommarvärmen för att jag vill ut på en fuckin dejt någon himla gång, lite vissen för att det var svinlängesedan jag vaknade upp med någon, lite vissen för att det var längesedan jag fick hångla med andra än vänner (awesome though), lite vissen över att den där pyttelilla kvoten av attraktionsbekräftelse inte rörts på evigheter. Lite vissen pga lack of närhet. Men lika snabbt känner jag bara fuck it, jag behöver ingen just nu, jag kan hångla med vänner, ligga med mig själv och det räcker att jag själv tycker jag är najs och het. Behöver inget från någon annan än mig själv egentligen och det finns viktigare saker att tänka på. Sedan känner jag mig orolig över jobb. Är orolig över att jag bara står och stampar när jag ser hur andras karriärer pickar döstadigt uppåt. Orolig över att jag inte ska komma någonvart och dit jag vill. Orolig för att jag tar mig an för lite saker som kan ha större betydelse. Men samtidigt har jag gjort så mycket roligt i år som jag är oerhört stolt över och som är väldigt bra för mitt CV.

 

Det är mycket som känns just nu, det är mixat fram och tillbaka. Hjärnspöken och lite brist på lust men jag kämpar på. Inbillar mig att om jag bara fokuserar, tar iniativ och tar tag i saker så kommer vardagen och livet börja blomstra lite mer. Så är det nog och såhär är läget så ni vet.
Och nu blev jag privat ändå :)))) Om ni känner igen eller eller har haft liknande blandade tankar och känslor så får ni hemskt gärna kommetera. Puss.





(Rubrik: Veronica Maggio - Verkligheten)