Hela min kropp fylls av känslor och intryck från saker runt omkring mig, men enbart positivt. Jag måste få ut mina känslor på något sätt. Frågan är bara hur?
Just nu sitter jag och myser till fin musik. Kanske är det ett sätt att få mina nerver att lugna ner sig en smula, för saker och ting känns lite klarare när någon annan kan sätta ord på ungefär det jag känner.
Jag skulle kunna springa ut på gräsmattan och dansa barfota, känna livet (och stormen) slita i mitt hår och lukta på asfalten. Pussa på mina föräldrar som redan sover, beskåda mina fiskar som är toleranta till min dygnsrytm, studera stearinljuset, göra kreativa brev till vänner eller försöka skriva ner känslorna för min älskade.
Kanske är det såhär det känns att leva?
Det är möjligt att jag har sovit alldeles för lite de senaste nätterna, jag lever i spontanitet. Men jag känner fortfarande att jag måste göra NÅGOT, jag exploderar snart.
Detta kan vara min chans att göra något nyttigt istället för att bara sitta bredvid och se mig själv drunkna i harmonin. Jag borde nog tänka över mina känslor och se om jag kan dela med mig till någon, eller kanske rätta till fel. Jag känner att jag är på ett så pass djupt plan att jag kan se känslor i grunden. Se orsaker.
Jag ska nog sova på det här och hoppas att min själ mår lika bra imorgon, fast kanske inte är lika suddig.
och här hade jag nu tänkt att citera några visa ord av herr Lars Winnerbäck, men kan inte välja.
// Mad
0 kommentar(er)
