Uppdatering kring min dator: Efter typ 6h för att få det att funka lyckades jag igår koppla min dator till TV'n. Lättnaden då jag kunde rädda bilder från plåtningen med Hanna och lite andra saker. Dock är ju redigering av foton helt uteslutet nu, förutom möjligtvis vardagligt och annat till bloggen. Förhoppningsvis kan jag låna dator av någon tills jag köper ny skärm eller i alla fall redigera hos någon i sådana fall.

 

Orkade inte åka till Macforum igår trots allt och ville försöka kunna rädda filer själv först. Men nu var det inte bara det jag ville prata om. Det jag tänker på nu är att jag känner mycket för detta inlägg som Michaela Forni skrev igår. Känner igen mig väldigt mycket i det hon skriver om att känna enorm välsignelse av hur vänner backar upp en. Att det finns ett knippe personer som ger allt de kan när en har det svårt och är beredda att ta emot om benen viker sig. De som skriver utan förvarning att de tänkt på en under en dag, som helhjärtat frågar om de kan göra något och som förstår svängigt humör. När jag ligger i sängen i mörkret och blickar ut i tomma intet och hjärnan inbillar en att en känner sig ensam, så blir motsatsen bevisad när jag minst anar det. Det vill säga hela tiden. Jag är så himla lyckligt lottad och previligerad. Fy fasen vilka hjältar det finns ändå. Det är sådant som blir så extra tydligt när en går igenom något tungt, vilka som kravlöst ställer sig sida vid sida om en. Ska försöka hålla hårt i de positiva tankarna och i hoppet om att allt ska gå bra och bli bra, även om mindre bra dagar är tillåtna såklart.

 

 

Nu är jag strax vid tatueringsstudion och ska tatuera mig. Är så taggad och självklart får ni se resultat senare!