Sister Disco - Den där Lars Winnerbäck.

Den artist som avviker allra mest från vad jag annars brukar lyssna på är Lars Winnerbäck. Jag har i åtta år tyckt om och lyssnat på denna man med rött hår, ankare på underarmen och gitarren i ena handen. Jag lyssnade mer förut dock. Men åtta år är nog rätt lång tid när man tänker efter. Han har den där egenskapen att kunna beröra bortom allt. Bortom all gråt, alla skratt, hjärtat, själen. Han river sig in djupare på något oförklarligt vis.

Jag började lyssna på Lasse när jag var som mest nårbar för den sortens känslor, den sortens djup. Och just för den sakens skull, kan jag bara inte sluta tycka om honom. Han har betydit mycket för mig. När man har varit så glad att man vill skutta fram och tillbaka på gator och skratta högt, så har han gjort en ännu gladare. När man har varit så ledsen att man vill lägga sig på golvet och skrika, så har han med sina texter sagt det man vill säga. Helt enkelt.

Jag har sett denna man tre gånger live i mitt liv. En gång i Ronneby och två gånger här i Karlskrona.
Den senaste gången var den sjätte augusti (kolla mer här!) förra sommaren och såhär såg det bl.a. ut:

Miss Li och Lasse under deras duett "Om du lämnade mig nu".

Det är jättesvårt att nämna tre favoritlåtar med denna man, på rak arm.
Men här är tre låtar som man måste höra om man inte har hört en enda med Lars Winnerbäck.
Så det så.

"Jag vill gå hem med dig".

"Du gamla fria nord".

"Söndermarken".

Har ni några favoritlåtar med Lasse?

The artist that separates the most from what I otherwise listen to,
is Lars Winnerback.
I've listen to his music for about eight years and I still like him.
He touch deeper than into your soul and heart, in a inexplicable way.
And here is two songs that you have to listen to,
if you haven't heard anything of his music.