nej, jag är inte söt.



det finns faktiskt en orsak till att jag har ändrat helt på bloggen.
jag är så himla trött på att vara söt. vad är söt? vad gör en människa söt?
barn är söta, mina far och morföräldrar är söta. men jag vill inte vara söt, jag vill vara snygg och vacker.

söthet kan ju betyda olika saker. en människa kan ha en söt personlighet, och en människa kan styla sig söt med kläder och smink. men jag känner mig inte särskilt hemma i söthetbubblan överhuvudtaget faktiskt. jag har gjort det i perioder förut, men just nu kryper det nästan på kroppen när jag tänker på det. och ibland tycker jag att det dära ordet används i sammanhang som gör att man som person görs "mindre" om ni förstår vad jag menar. liten och söt.

enligt mig visas en människas sanna jag inifrån och ut. och själv kan jag använda ett ovårdat språk samtidigt som mitt sätt att skriva fint och tilltalande faller sig naturligt, jag kan sitta med benen i kors bland främlingar på hemmafest men dansa hysteriskt när jag är med vänner på klubb, jag kan ibland behöva någon som håller för min mun och håller i mig när någon gör eller säger något dumt, jag kan vara stökig av mig även om jag älskar att städa, jag kan ibland vara blyg men skrattar oftast lite för högt, jag kan känna mig äldre än vad jag är samtidigt som jag har oändlig fantasi och ganska barnslig humor. så när någon säger att jag är söt vet jag inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. men jag vet att jag är väldigt ödmjuk, pålitlig, omtänksam, ärlig och försöker sprida glädje omkring mig.

alla tankar på detta är anledningen till att det blommiga och pastelliga på bloggen inte kändes rätt längre. dessutom finns det faktiskt en del plagg i garderoben som vilar just nu. förra året kändes som en atmosfär av blommor och sockervadd, men just nu känner jag för nästan tvärtom. för det känns mer mig.


vad tänker ni? är jag den enda som funderar på sådana här saker?






try the Google-translator in the sidemenu.
#1 - Animalia

Your not the only one. :) Jag försöker krampaktigt hålla kvar i söthetsvärlden bara för att jag har fått för mig att världen blir liteee lite mer oskuldsfull och lycklig då. Men det är ju bara i min hjärna. Och sedan så behövs ju allt det där som är tvärtom.

#2 - Maria

Ja, exakt. Att bli kallad för "söt" får mig att relatera till barn och djur, typ. För självförtroendet är det bättre om man får höra att man är "intressant". Att bli kallad för söt är mest relaterat enbart till utseendet, man vill ju hellre höra att man förmedlar något "djup" som referar till sin personlighet. Jag gillar din nya stil på bloggen.

#3 - emelie

jag får alltid höra att jag är söt, det suger, haha, men, man är väl vad man är antar jag, är ju inte snygg så jag får väl nöja sig med det näst bästa!

#4 - Linnsejj

Det känns lite läskigt. Jag känner mig likadan, precis just nu. Jag klippte av mitt hår och gjorde det vilt och galet kort. Kläderna jag bär börjar bli mer åt det "gamla-Linnsejj"-hållet och de söta klänningarna hänger just nu bara i garderoben. Lite knasigt.

Och du sjunger väldigt fint, liksom ljuvt

KRAM!

#5 - Candy

Alltså, ibland tar jag det nästan som en förolämpning att folk kallar mig söt. Jättelöjligt, men jag är så himla trött på att vara den "söta lilla tjejen" (jag är inte ens liten, jag är 22 år och mäter 172 centimeter). Jag vill vara snygg och sofistikerad!

#6 - Angelica

Jag är också trött på hela den här "vara-så-söt"-grejen!

Bra skrivet, intressant tanke, men man förstår precis vad du menar!

#7 - Lisa

Bra skrivet du! Men det behöver inte vara något negativt med att vara söt ju! Själv är jag den där tjejen som älskar blommigt,rosetter osv, men jag vill ju hellre vara snygg än söt ju :)

#8 - Madeleine

Animalia:

jo det är klart att den blir det. men det låter kanske inte så bra att du försöker krampaktigt? eller?



Maria:

jag håller med dig helt klart. "söt" gör att man känner sig liten, eller som ett djur. jag blir mer berörd av komplimanger för min personlighet faktiskt.

åh, tack!



emelie:

ja, folk får väl säga att jag är söt om de vill. det är bara det att jag kanske inte tar åt mig typ. men som du säger!



Linnsejj:

oj, se där ja. känns det bra då?

tack, vad snällt sagt!



Candy:

jag håller med dig till 100%. men precis, snygg och sofistikerad hade varit fint. söt var man på mellanstadiet känner jag.



Lisa:

det är klart att personen som säger att man är söt, bara menar något positivt. men jag har svårt för att ta åt mig av det nu. du får hemskt gärna älska blommigt och rosetter! :)

#9 - lovisa/polichinelle

jag tycker inte att det ena utsluter det andra. jag vet många som både är söta och vackra, snygga och söta, snygga och vackra osv i alla oändliga kombinationer. jag förstår att du kanske tycker att en blommig bakgrund är mer "söt" än din nuvarande, men jag tycker inte man ska kategorisera upp människors utseende på det sättet.

#10 - Klara

Jag förstår precis hur du menar. Den pausen jag tog från bloggen i vintras berodde till stor del på just det. Jag kände att jag blivit någon helt annan gullperson och ville bara hitta tillbaka. Nu är jag äntligen lite mer mig själv igen. Jag är helt enkelt hon med för svartmålade ögon emellanåt och stort ruffsigt hår med snedbena åt fanders. Och det är den personen jag trivs bäst i. Man känner det när man får tillbaka sig själv igen.

#11 - Madeleine

lovisa:

nej, det behöver absolut inte utesluta något. och jag kategoriserar inte andra människor, utan detta handlade mest om mig.



Klara:

jag förstår dig verkligen. de flesta borde nog ta en paus, det ger en bara positiva saker. vad skönt att höra att du har hittat tillbaka till det som känns mer bekvämt!