tre anledningar att älska Mitt så kallade liv.

varendaste år måste jag ha ett maraton med min gamla favoritserie "My So-Called Life".
(läs mer här)
det bara är så helt enkelt, jag måste få en dos av det en gång om året.
och här är några av alla tusen anledningar varför jag älskar serien:




och det absolut bästa till sist. fy tusan, jag dör varje gång.


 

 

 



every year, I have a marathon with my old favorite TV series "My So-Called Life".

(read more here but use the Google-translator from Swedish)
that's the way it is, I have to get a dose of it every year.
and here are some of all thousand reasons why I love the series.


skriv på, för tusan.


© David Hamilton.

minns ni när jag uppmanade alla runt Malmö att
gå till Gustav Adolfs torg och skriva på en namninsamling? (läs här)
nu finns en sådan också på internet, vilket är fantastiskt bra!
klicka här och skriv på genast vetja, oavsett om du är tjej eller kille.


incense and peppermints, the color of thyme.



jag har gjort en liten lista med låtar jag tycker om lite extra just nu
och den heter; incense and peppermints, the color of thyme.


och för er som inte har Spotify:
Incense And Peppermints - Strawberry Alarm Clock.
Only Life I Know - Broder Daniel.
Midnight Confessions - The Grass Roots.
Allt Som Är Ditt - Säkert!.
What Kind Of Life - The Growing Concern.
What Ever Happened - The Strokes.
Respect - The Rationals.
We Are Having A Hootenanny - The Magnetic Fields.
Mean Woman - The Fugitives.
Everybody's Talkin' - Harry Nilsson.

(klicka på hjärtanen för att lyssna.)




I've made a playlist with songs that I love a little bit extra right now
and it's called; incense and peppermints, the color of thyme.
if you don't have Spotify, click on the hearts to listen.

ursäkta, såhär är det, och uppmuntran tack.


hej cupcakes.
jag hoppas att ni har lite överseende över att jag inte har
bloggat så mycket eller svarat på kommentarer den senaste tiden.
min stackars vänsterarm har gjort fasligt ont och högerarmen orkar inte arbeta hela tiden.
dessutom kom jag för ett par timmar sedan hem från akuten efter 12 timmar
och nu är jag gipsad. jag kan inte beskriva i ord hur frustrerad och matt jag är.
jag hoppas att ni förstår.

medan jag ligger enarmad i soffan så kan väl ni
tipsa om lite fina och bra filmer som jag borde se?

pussen.







hello cupcakes.
I hope you have a little patience that I haven't
updated that much or responding to comments recently.
my poor left arm have been aching so terrible much,
and my right arm is tired of working alone all the time.
by the way, a couple of hours ago I came home from the emergency room after 12 hours
and now I'm gypsum. I cant describe in words how frustrated and weak I am.
I hope you understand.

while I lie on the couch maybe you can tell me about
some wonderful and great movies that I should see?

kiss.

the monkey and cat is sitting a tree...

det här visade min mamma för mig och det är det absolut sötaste på länge.

djurkärlek är ju bland det bästa som finns, åh!







my mom showed this video to me and it's the absolute cutest I've seen
for a while. animal love is among the most wonderful things!


Pushing Daisies.



efter att folk har skrivit gott om serien Pushing Daisies lite här och var,
har jag äntligen börjat kolla. och. jag. är. helt. fast. förälskad.
den handlar om Ned, en paj-bagare, som sedan barnsben
har haft förmågan att väcka döda till liv. men det finns två hakar såklart:
om han rör det han har återupplivat en gång till, dör det för evigt.
och om han låter han/hon/den/det leva, måste något annat dö istället.

serien känns som en blandning av en kriminalserie och saga,
då Ned och hans vänner försöker lösa mord och samtidigt
är allt så väldigt färgglatt och lite smått surrealistiskt.
just därför älskar jag serien.



det absolut finaste är att i början återupplivar han sin gamla barndomskärlek
och de får liksom göra vad de kan för att känna närhet, även om de inte kan röra varandra.
ungefär såhär fina är dem:

 

 

 

delikata pajer, färgglada miljöer, plastfolie-kyssar,

mordgåtor, sagovärld, humor. ni måste se Pushing Daisies!

 

 

 

 

 

after that people have written lovely things about the serie Pushing Daisies here and there,
I've finally started to check it out. and. I'm. so. completely. stuck. in love.
it's about Ned, a pie-baker, who since childhood
has had the power to bring dead things to life. but there are two hooks of course:
if he touches what he has revived, a second time, it dies forever.
and if he let he / she / it / it live, something else must die, instead.

the series feels like a mixture of a crime series and a fairytale,
because Ned and his friends try to solve murders while
everything is so very colorful and a bit like surrealistic.
that's why I love the series.

the absolute most lovely thing is that in the beginning, he revives his old childhood love
and they do what they can to feel the closeness, even if they cant touch each other.
the videos above shows how lovely they are.

delicious pies, colorful environments, plastic sheets-kissing,
murder mysteries, fairy-tale world, humor. you must see Pushing Daisies!


happy birthday, mr Norén.





ni har fått se denna man, Gustaf Norén (sångare i Mando Diao), ett par gånger här i min blogg.
men idag är det lite speciellt, då det nämligen är hans födelsedag. 29 år blir han idag.
hurra för en fantastisk låtskrivare, musiker och olagligt stilig man!








today it's Gustaf Norén's (singer in Mando Diao) 29th birthday.
hurray to an fantastic songwriter, musician and illegal handsome man!

it's been a hard day's night, I should be sleeping like a log.


min arm är inte trasig, tur nog.
så nu blir det att knapra tabletter och genomlida värsta smärtan jag har upplevt.
jag hoppas att allt är bra med er i alla fall, att ni är fria från förkylningar
och att helgen har varit bra. på tal om, kan ni inte beskriva er helg med fem ord?



nu en låt som var en av höjdpunkterna på klubben i lördags:

 

 

 

my arm is not broken, thank lord.
so now I will just nibble the pills and suffer the worst pain I've ever experienced.
I hope all is well with you though, that you're free from colds and that

the weekend has been good. speaking of, cant you describe your weekend with five words?


the song above was one of the highlights at a club this Saturday.


hej, jag är handikappad.




körsbärsvin, bäst-blandskivor, köföreträde, dans till Beatles och Håkan på ett trångt Saturn.
ungefär så kan jag beskriva min lördagskväll, det var en lagom bra pubkväll.

något som däremot inte är lika bra är att jag idag är handikappad.
detta låter helt otroligt men jag har, liksom Emma-darling, bokstavligt talat fallit offer för vintern.
igår påväg hem hade jag bråttom till en spårvagn och föll pladask på en isfläck,
och slog i vänsterarm och lår. idag kan jag inte röra armen överhuvudtaget
och dör snart av smärta. känns det som. tack och lov att jag inte bor ensam.
så idag får ni inte höra av mig så mycket, tårkanalerna kliar bara av att skriva detta.

jag vill ha vår nu.






yesterday I slipped outside and hit my left arm so hard that
I can't move it today. gosh, how I hate winter.

hide and seek by Miss Beckham.

jag är inte särskilt förtjust i varken Victoria Beckham
eller hennes kollektioner, men om jag skulle regissera en reklamfilm
skulle jag önska att den var ungefär såhär fin:









I'm not that into Victoria Beckham
or her collections, but if I will direct a commercial
I wish it would be almost as wonderful as this.

I'm A Cyborg, But That's OK.

jag måste berätta om en fantastisk film jag har sett ikväll.
"I'm A Cyborg, But That's Ok" heter den och handlar om Young-Goon,
en ung kvinna som tror att hon är en cyborg (hälften robot, hälften människa).
efter en incident på sitt gamla jobb flyttas hon till ett mentalsjukhus där hon
pratar med lampor och läskapparaten, slickar på batterier istället för att äta mat
och umgås mest med de andra minst lika annorlunda patienterna.






















en kvinna äter upp hennes lunch och använder speciella sockar som hon tror
kommer att få henne flyga, en annan går alltid baklänges och tror att allt som händer
är hans fel, en tjej tittar alltid på sig själv i sin handspegel och drömmer om att gå med i en kör.
men den som Young-Goon kommer närmast är Il-Sun, en ung man som behandlas
för att han är anti-social och kleptoman och han bär alltid en kanin-mask av papper.
Il-Sun försöker komma på planer hur Young-Goon ska kunna börja äta.


jag älskar filmen. den är så himla knäpp, fin, underbar, konstig och bra.
den känns lite som en blandning av Amelie, Eagle vs Shark och Girl Interrupted.
det finns inte så mycket mer att säga än så.




I must tell you about an amazing film I've seen tonight.
it's called "I'm A Cyborg, But That's Ok" and is about Young-Goon,
a young woman who thinks she is a cyborg (half robot, half human).
after an incident at her former job she was moved to a mental hospital where she
talking with lights and soda machines, licking on batteries instead of eating food
and mostly socialize with other equally unique patients.

a woman eats her lunch and use special socks that she believes
will make her fly, another always walk backwards and think that everything that happens
is his fault, a girl always looks at herself in her hand mirror and dreaming of joining in a chorus.
but one person that Young-Goon hang-out with the most is Il-Sun, a young man who's treated
because he is anti-social and his kleptomania and he's always wearing a rabbit mask made of paper.


I love the movie. it's so very weird, lovely, wonderful, crazy and great.
it feels a bit like a mixture of Amelie from Montmartre, Eagle Vs Shark and Girl Interrupted.
there's not much more I can say about it than that.

det där med att byta stil.




som några av er säkert vet har jag ju bytt klädstil en hel del gånger i mitt liv.
jag brukar inte bry mig om att sätta mig eller andra i fack eller så,
men man skulle ju kunna säga att jag har varit hårdrockare, rockare, punkare,
psychobilly och nu sextiotal.
jag har givetvis inte ändrat mig "bara sådär", utan det har varit ganska långa
processer och varit beroende på vad jag har lyssnat på för musik. musik har inspirerat mig.
gamla vänner brukar fortfarande skämta med mig om allt det här
och fråga mig hur länge jag tänker ha denna stilen.

jag har varit inspirerad av 60-talet i ungefär 2,5 år nu.
och jag har aldrig känt mig så bekväm som jag gör just nu. jag kan nog inte beskriva det så bra,
mer än att det helt enkelt känns att det är såhär det ska vara liksom. bara så. naturligt.
jag känner mig som hemma.


brukar ni fundera på sånt här
?








like some of you may know, I've changed my clothing style a lot of times in my life.
I usually dont bother to put me or others in some kind of category,
but I could maybe say that I'd dressed in metal, rock, punk,
psychobilly and now 60s.
I have certainly not changed "just like that", it has been quite long
processes and have been relying on what music I've listened to. music has inspired me.
old friends still tend to joke with me about all this
and ask me how long I will have this style.

I've been inspired by the 60's in about 2,5 years.
and I've never felt as comfortable as I do right now. I think I cant describe it well,
more than that it simply feels that this is the way it should be like. like that. naturally.
I feel like I'm home.


do you usually think about stuff like these?


The Magnetic Fields - Realism.

jag har fått nys om att fantastiska The Magnetic Fields har släppt en ny skiva
och den är riktigt riktigt bra kan jag lova er. ett litet tips sådär.
klicka på bilden nedan för att lyssna i Spotify:










the fantastic The Magnetic Fields has released a new album
and I think it's really great. click on the picture above to listen in Spotify.

tack, ni är de mest godhjärtade ♥


© lelove.

jag måste tacka för era ord för detta inlägget. vet ni hur fina ni är?
det känns som att jag är en av de bloggerskor som har de mest godhjärtade läsarna.
om det fanns fler av er skulle jorden vara en bättre plats, för ni är alltid så himla snälla,
stöttande och konstruktiva. människor som har hjärtat på rätt plats, det är jag övertygad om.
om jag kunde skulle jag bjuda över er alla på tårtor, cupcakes och filmer hela kvällen och natten.
bara så att ni vet.

med andra ord;
tack för att ni är så rara. puss!



(och vet ni vad? det blev en artikel om det hela. läs här.
det känns bra i hjärta och mage att kunna hjälpa andra.)

"Vad hade du på dig?" -Kort kjol betyder inte ja!



jag fortsätter på nästan lite samma spår som förra inlägget
och tipsar om en insamling som denna bloggerskan arrangerar.
som ni kan läsa ovan är det en namninsamling som protest mot
polis och domstolar som ställer orelevanta frågor till våldtäktsoffer.
alla som bor i eller närheten av Malmö borde komma till Gustav Adolfs Torg tycker jag,
annars kan ni ju gå med i Facebook-gruppen med samma namn här.

det här är så viktigt, förstår ni!

Min profilbild
Obotlig kärlek till sextiotalet,
second hand, fotografering, musik,
filmer som värmer i hjärtat,
kärlek som gör ont, kärlek som får hjärtat att nästan explodera.

mail: madeleine-martinsson@hotmail.com

bloglovin

bloglovin



RSS 2.0