En grymt soft dag.
Jag har faktiskt inte alls mycket att säga om denna dag. Det har gått bra på jobbet och tiden har gått fort, precis som alla andra jobbdagar denna vecka. Det är skönt. Efter jobbet träffade jag en tjejkompis inne i stan. Först satt vi med några vänner och rökte vattenpipa i parken en stund (alldeles för längesedan jag rökte vattenpipa!!!), sedan gick vi en promenad och pratade om allt möjligt. Även om det inte var så länge, så var det schysst och behövligt. Det var nog runt 1½ vecka sedan vi träffades sist. Nåväl, hon är en trevlig och go tjej helt enkelt.

När jag kom hem träffade jag mina föräldrar igen (trodde de skulle komma hem imorgon, men det blev idag). Det var mysigt. De hade haft det bra i götet och så. Sedan har jag sjungt en stund, suttit här och även pratat i telefon. En grymt soft dag, med andra ord. Och jag ska verkligen försöka somna innan 22. Igår somnade jag vid 23-tiden och var död på jobbet, fy sjutton.

Imorgon ska jag och en nyfunnen killkompis fika i stan o.s.v. Det ska bli supernajs. Och jag får skjuts de två milen hem. Det är också supernajs. Hehe.
Dagens låt: Hey little world.
The Hives - Hey little world.
Vem ska man prata med?
Ibland är det riktigt svårt att veta vilka man kan prata om vissa saker med. Vilka man kan förtro sig till och känna att denna människa verkligen kan finnas där för en när man behöver det. Visst, man kan prata med vänner och "åh, jag kan verkligen prata om allt med dig!"..men är det verkligen så? Kan man verkligen prata om vad som helst med vissa? Jag tror inte på det ett dugg, även om jag önskar att det kunde vara så. Men jag tror inte heller att det måste eller behöver vara så att man kan snacka om allt, för olika människor berörs av olika saker.

För mig handlar det inte om att jag inte kan lita på mina nära & kära, att de kan bevara hemligheter o.s.v. För jag är verkligen omgiven av fina människor. Men om jag känner att denna människa inte kommer förstå på djupet när man öppnar upp sitt hjärta, så är jag heller tyst. (vilket inte heller är bra) Det har inte så mycket med själva personen att göra, utan jag känner det i förväg. Detta är knappt ens något jag tänker på, inga beslut jag tar. Det är nog snarare mitt hjärta som styr. Jag märker det knappt. Det är inte heller så att jag kräver världens största engagemang när det är något jag vill prata om. Absolut inte. Och det är klart att de som står mig nära förstår det jag säger, annars hade vi inte stått varandra så nära som vi gör. Men det är jättesvårt att beskriva vad jag letar efter..kanske en slags energi eller känsla. Jag vet inte riktigt.

Det svider också väldigt hårt att känna sig såhär vilsen, när man själv försöker vara människor till lags. Det är en av sakerna jag lever för -att få hjälpa andra människor och se till att de mår bra på alla sätt och vis. Så är det bara.








Just nu vet jag inte riktigt vem jag ska prata med om en viss sak. Men jag vet att jag behöver det. Skit.