first rehearsal;
åh, jag måste få stoltsera med en sak. igår hade mitt band sitt allra första rep, äntligen.
alla var lite småpirriga när vi kom in i den lilla skitiga lokalen, men när instrumenten
åkte fram, micken sattes igång och trummisen höjde sina pinnar, så försvann all nervositet typ.
och det gick jäkligt bra för att vara första gången faktiskt. brudarna är så sjukt bra!
jag vill repa varje dag med mitt grymma band.


och inspiration hämtar jag mest från denna grupp och livevideo:

 

 



I have to boast of one thing. yesterday my band had our first rehearsal and
it was damn good to be the first time! I'm so happy about this and my girls.
and I get most of the inspiration from the band and the live video above.
it feels like spring and I got my best persons around;


och med tanke på vad mitt förra inlägg handlade om, så har jag haft en fruktansvärt bra dag bara för det! vaknade klarvaken jättetidigt imorse och åt frukost i en halv evighet, det var sol och klarblå himmel och påväg till stan så letade jag fram förra årets vår-playlist att lyssna på över Hisingsbron. samt att mina föräldrar kom upp till Göteborg igår från hemstaden och vi lunchade på Green & Rum innan jag började jobba (arbetsdagen gick fort dessutom). de stannar tills på söndag, vilket känns väldigt fint.

ja, det var väl bara det jag ville.
hoppas att er torsdag också var bra!





and just because of my previous post, I've had an really great day!
it's been sunny and felt like spring and my parents came to Gothenburg
yesterday and are staying 'til Sunday and we ate lunch today before I went to work.
wonderful.
om att hitta tillbaka till sig själv;

för snart två år sedan skrev jag en text om att jag älskar intensivt. att när jag är kär så fylls hela min atmosfär och mina lungor av just den personen. ni hittar det inlägget här. och just nu har jag en liten personlig konflikt, att det känns som att jag har tappat bort mig själv. som ni vet har jag mycket tunga saker i bagaget från de senaste 365 dagarna, vilket har gjort att mina andetag har varit beroende av bearbetning och att försöka laga mig själv och mitt hjärta. att lägga saker bakom mig. men när man har lyckats se mer objektivt på saker och ting -hur hittar man tillbaka till sitt eget utrymme? där man trivs med sitt eget sällskap, klarar av att vara själv hemma en fredagkväll, kan se en favoritfilm utan att bli uttråkad, att somna ensam på kvällen utan för stor saknad, att i allmänhet känna glädje för sådant som en tycker om att göra. sådant som man tidigare kunnat och älskat. sådant som man har värderat väldigt högt. det retar mig väldigt mycket och jag kan känna mig svag och så fruktansvärt osjälvständig. men samtidigt vet jag att det finns logiska orsaker bakom och att det just därför inte är så konstigt att det känns som att jag står i ett tomt rum och inte riktigt vet vad jag ska ta sig till.

en bra början är väl att försöka flytta fokuset på tankar om Honom, till mig själv. hur jag mår. att ta hand om mig själv och försöka ge mig själv uppskattning varje dag. men det är just det som är skitsvårt -flytta fokus. och jag har aldrig varit bra på det. jag tänker bara på en person och glömmer bort mig själv helt enkelt.

så, har ni några tips och råd på hur man kan flytta fokus och hitta tillbaka till sig själv?
tacksam för svar, MVH Vilsen Madeleine




about trying to shift the focus from Him and appreciate being alone.
try the Google translator in the sidemenu!