The Imaginarium Of Doctor Parnassus.

det känns lite som att jag är en av de få som inte har sett The Imaginarium Of Doctor Parnassus.

men nu har jag det äntligen i alla fall och den var så sjukt sjukt bra, fin, vacker, konstig och underbar.

den handlar om Doctor Parnassus som har ett resande teatersällskap

och erbjuder sin publik att uppleva drömmarnas värld genom deras magiska spegel.

detta sker med en pakt med Djävulen, som kommer att ta det han förtjänar.

nämligen doktorns dotter.

 


 

Tom Waits som Djävulen, fantasivärldar, vackraste Lily Cole som dottern, märkliga händelser,

och Tony som spelas av Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell.

jag kan omöjligt tro att filmen kan bli så mycket bättre. jag älskar den!

 

 

 

 

 

 

 

it feels a bit like I'm one of the few who haven't seen The Imaginarium Of Doctor Parnassus.

but now I have and it was so amazingly great, lovely, beautiful, weird and wonderful.
it's about the Doctor Parnassus that have a traveling theater company
and offers its audience to experience the dream world through their magic mirror.
this is with a pact with the Devil, who will take what he deserves.
the doctor's daughter.

Tom Waits as the Devil, fantasy worlds, beautiful Lily Cole as the daughter, strange occurrences,
and Tony who's played by Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law and Colin Farrell.
I can't believe that the film could be much better. I love it!

vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.

© photo by me -07.


magen säger att det kan vara rätt, varje andetag känns som tusen kilo dos av lugn. men så många andetag som förr har blivit strypta, så många gånger som magen har känts som en knut, ådror som har bränts och kinder som har varit våta i veckor. så många egentligen oinbjudna som har tagit sig in i mitt hjärta, brytit sig in när jag inte har varit beredd, gjort fingeravtryck och jag har inte kunnat förmå mig annat än att bara se på. så många gånger jag har tänkt vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut. jag känner mig ömtålig, som att min hud är ett skal och jag vågar inte ens låta någon råka riva, råka göra ett avtryck. för jag vågar inte chansa, jag vågar inte riskera att få rivmärken, sår och att jag ska tappa bort mig själv. att jag ska lämna min kropp och bara se på bredvid. vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen. jag är kluven. för jag vill så gärna lägga hjärtat i mina händer och ge bort det, ge bort det till någon vars läppar är magi och hud som är elektricitet. men läppar har förut varit någon slags enkel trollformel och hud bara små lätta stötar. det känns svårt att hitta äkta och ärligt. att hitta ömsesidigt. jag är rädd för att våga, rädd för att väckla ut hjärtat och lägga det på bordet, lämna så att alla kan se. jag behöver ord som jag vågar tro på, jag behöver hud och händer och läppar som talar samma språk som jag.

för jag är rädd på att bli bestulen på det jag håller allra hårdast.








please try the Goodle-translator in the sidemenu.
welcome to the surrealistic world of Mr. Yerka:

för första gången i mitt liv kan jag säga att jag har en favorit-konstnär.

(och jag får tacka en kompis som skrev om honom häromdagen)

Jacek Yerka heter han, kommer från Polen och målar fantastiska surrealistiska saker:

 

 














seriöst hur, ursäkta, jävla underbart är inte detta?

 

 

 

 

 

 

 

for the first time in my life I can say that I have a favorite artist.
he's called Jacek Yerka, comes from Poland and paint wonderful surrealistic things.
seriously how, sorry my language, fucking wonderful isn't this?