funkofobi och festkampanj;



lite lästips kommer lastat!
permobilburna blev utskällda på vagnen. läs och sprid vidare detta sinnessjuka men viktiga, då det pratas ALDRIG om funkofobi och funkpolitik och jag blir så ledsen och arg på detta.
Hej Blekk äger sönder Maskulint Iniativ totalt. M! är så förnedrande och töntigt att jag blir tokig.
lillhurricane skriver bra och ärligt om sin sjukdomshistoria.
debattartikel om varför Stockholm Prides kampanj är sjukt problematisk. är så frustrerad!!

dots and triangle;
 

bara 6 dagar tog det innan jag tatuerade mig igen haha. igår alltså, med andra ord. prickar på högra handen och triangel på utsidan av vänstra handleden. prickarna betyder inget speciellt utan bara är snygga (dock otydliga pga inte läkta) men triangeln har faktiskt en betydelse. den betyder eld och är mitt stjärnteckens (skytt) element. är ju förtjust i naturreligonen Wicca, ni vet.



nu ska jag sticka till stan för idag börjar ÄNTLIGEN West Pride här i Göteborg och jag kommer att hänga med Unga Rörelsehindrade idag. kom till deras tält i eftermiddag i Regnbågsparken och ta en cripselfie, diskutera, bli botad mot funkofobi med piller eller skaffa dösnygga pins. vi ses där, puss!




here's my new tattoos and it took me just 6 days since my first one haha. love them both! the triangle represent Fire, the element of my zodiac sign. I like the nature religion Wicca, you know.
om den bruna skuggan över Europa men att växa starkare tillsammans;
 
 
de här 36 jobbtimmarna kunde inte ha kommit mer lägligt, för hade jag varit hemma efter valet i söndags hade jag nog brutit ihop fullständigt. missförstå mig inte, när det visade sig att F! skulle komma med i EU-parlamentet så började jag gråta. jag blev så jäkla glad och stolt. men värmen i magen sjönk flera flera grader när SVT bara en liten stund senare visade ett slags minireportage om andra rasistiska partier i Europa som det gått bra för, precis som Sverigedemokraterna -fast värre. till exempel är Danske Folkeparti det största partiet i Danmark och franska Front National kommer få mer mandat i EU-parlamentet än svenska partierna tillsammans(!!!). jag rös till i hela kroppen och hjärtat frös till is när jag såg och hörde om brunhögern utanför vårt land. plötsligt blev jag inte längre mest förfärad över SD (även om det kan bli såhär i framtiden) och började gråta av andra anledningar. jag har gråtit flera gånger sedan dess och det pga sådant här:


- - - - - - - -
- - - - - - - -
- - - - - - - -
- - - - - - - -
- - - - - - - -


det här är bara några av sakerna jag kunde läsa på sociala medier i söndags och hur ont i magen jag än får så kan jag omöjligt förstå, då jag både är vit och har en fullt fungerande kropp. för jag får plats någorlunda i normen, liksom. hur mycket jag än försöker sätta mig in hur andra känner, så går det inte till fullo. och när jag läser det här blir jag så jäkla rädd. känner mig bedragen. Europa, vad tusan sysslar ni med egentligen? jag har så svårt att formulera mig för tillfället, då jag innanför mina ögonlock bara ser årtalet 1939 med tjocka svarta bokstäver och hakkors snurra runt. och apropå, bland det sjukaste med denna bruna skugga som lagt sig över Europa är ju NPD (Tysklands Nationaldemokratiska Parti). Tyskland har röstat in det mest högerextrema partiet sedan Hitlers makt till EU-parlamentet och detta med en partiledare (Udo Voigt) som sagt att Europa ska vara en vit kontinent. plötsligt känns inte 70 år så lång tid, som det har gått sedan Andra Världskriget. och jag blir bara mer mörkrädd.

igår var det firande av det feministiska genombrottet med F! i Kungsparken här i Göteborg och det var en sådan konstig känsla i luften. jag såg människor som både var glada och jag såg andra som grät. även om en fortfarande var lika chockad, ett dygn efter valet, så var det ändå skönt att vara där -bland andra feminister och antirasister. för det är precis det som det handlar om, att när allt lagt sig en smula och vi tillslut orkar resa oss så kommer vi att vara starkare än någonsin. den antirasistiska rörelsen kommer att vara mycket starkare just för att det behövs och vi ska och kommer inte att vara tysta. för det ska inte vara lätt att välja den rasistiska vägen. Carolina Farraj, en vettig person jag följer på Twitter, har skrivit väldigt bra om det här.



vi får sörja, gråta, trösta. men vi behöver samlas i ilskan och frustrationen för att skapa en starkare antirasistisk rörelse. av kärlek för våra medmänniskor som berörs mest av rasisterna.