Sister Disco - Sister Disco fyller 2 år.

något jag faktiskt har glömt bort, fram tills nu, är att min blogg hade igår 2-årsdag.
tiden går minsann fasligt fort!
jag har utvecklats otroligt mycket sedan jag kastade mig in i bloggvärlden.
jag har upptäckt en massa fina saker, upptäckt vilka fina och bra människor det finns där ute,
och jag har lärt känna mig själv på många vis. vilka saker som berör mig och vem jag är liksom.
och ni ska veta att jag varje dag tänker på hur glad jag är över responsen jag får av er.
ni är guldvärda och jag vill ge en varm kram till varenda en av er! ♥

men nu tycker jag att vi tittar tillbaka lite. här är ett fint inlägg jag skrev förra året, den 18 November:

För en liten stund sedan pratade jag och en nära vän lite på MSN om hur man kan glida ifrån sina vänner. Känslan av att känna sig bortglömd bultar kraftigt långt in i själen och blir som ett kliande pulver i tårkanalerna. Man känner sig typ ensammast i hela universum. Det är tragiskt och sorgligt, och man kommer till det där stadiet då man tror sig inse vilka ens "riktiga" vänner är.

Men är det verkligen en INSIKT, kan det möjligtvis vara så att det bara är ÖDET?

Jag försöker hela tiden intala mig själv att vissa människor är bara menat ska finnas i ens liv i en viss period. Som ett slags öde. Människor kommer in i ens liv när själen mest behöver dem och till slut kan det bli så att själen känner sig nöjd. Nöjd av intryck och behov från den andra människan. Och det är just då, den stunden då själen känner sig matad, som man glider ifrån varandra. Eftersom alla människor är olika så ger de en olika avtryck och det är något man måste försöka vara tacksam över.

Visst kan det ibland variera från en månad till en annan, om vilka personer som betyder mest för en? Däremot finns det vissa människor som kommer att finnas i ens atmosfär under en längre tid. Ja, kanske t.o.m. för evigt. Men enligt mig är det inget man ska gå runt och klura på, eftersom att man kommer att märka om det blir så. Istället ska man ta vara på de som man älskar HÄR OCH NU, de som tillfredsställer ens vardag. Ta vara på varandras egenskaper och bygga minnen tillsammans. Minnen som kommer att spela en stor roll för ens liv, både de dåliga och bra.

-Alla minnen formar den man är idag. Tänk på det.

something I've actually forgotten, until now, is that my blog yesterday had 2-year anniversary.
time's running fast!
I've grown a lot since I threw myself into the blogosphere. I've discovered a lot of lovely things,
discovered beautiful and good people whos out there, and I've gotten to know myself in many ways.
and you know that every day I think of how happy I am about the response I get from you.
you are worth gold and I want to give a warm hug to every one of you! ♥

but now I think we look back a bit. this is a great post I wrote last year, on 18 November.
(please use the Google-translator and translate the cursive text from Swedish)