trött på mänskligheten.
ni får ursäkta den lite dåliga uppdateringen,
men jag gör mitt bästa för att hitta på så många saker som möjligt nu när jag är hemma-hemma.

dock känner jag mig just nu inte motiverad till mycket, jag känner mig så besviken och irriterad.
jag är ledsen för att människor inte kan ta hand om varandra, hjälpa varandra. vi är så himla dåliga på att visa uppskattning och finnas där för andra människor. vi är för dåliga på att bry oss.
jag är en sådan människa som gör allt för att mina nära och kära ska må bra och vara glada. när de behöver mig släpper jag precis allting annat, för just den stunden är den personen den mest viktiga i universum.

men jag är trött. jag är inte trött på att finnas till för människor, jag är trött på att känna att jag är ensam om det. jag är trött på att andra människor förväntar sig och tar saker och ting för givna. jag är trött på principen att "finns där en annan person, så behöver inte jag". ignorans. jag är trött trött trött.

snälla, peppa mig. vad ska man göra när man är trött på mänskligheten?







please excuse me for the less of update,
but I do my best to do as many things as possible now that I'm home.

however, right now I feel no motivation, I feel so disappointed and annoyed.
I'm sad that people can not take care of each other, help each other. we are so undescribable bad to show appreciation and be there for other people. we are bad to bother.
I'm a person who'll do everything so my loved ones will feel good and be happy. when they need me, I'm just drop everything else, because that moment that person is the most important in the universe.

but I'm tired. I'm not tired of be there for people, I'm tired of the feeling that I'm alone. I'm tired of other people expecting and take things for granted. I'm tired of the principle that "there is another person, so I'm not needed." ignorance. I'm tired tired tired.

please, help me. what do you do when you're tired of humanity?
#1 - lisa

Åh,vad jobbigt. Jag vet inte riktigt vad man ska göra. Men en varm kram på dig i alla fall och hoppas det blir bättre.

#2 - Klara

Det är en jobbig sjukdom att drabbas av tröttpåmänskligheten-bacillen. Jag kan bli rent jätteförbannad i hela veckor för den där sjukdomen emellanåt. Men det går över såsmåningom, så jag har inte mycket mer botemedel än väntan.

#3 - jessica

oh, sötnos! jag förstår precis hur du känner för den här känslan har jag haft ganska länge. precis som klara skriver är det en ruskig sjuka. jag vet inget botemedel förutom att tänka på allt det fina som alltid finns runtomkring. jag brukar skriva listor, dom kan se ut såhär i hösttider:



färgglada löv, virkade vantar, en varm hand under en lite kylig promenad, varma valpmagar, het choklad som man bränner tungan på, en godispåse med tyngd från särskilt goda godisar, ett nytt nummer av lula, att fota en hel dag, baka kolakakor och nästan äta upp hela burken för att dom blev så goda, sätta på en bra låt och sjunga allt man kan, sy en 60-tals cape och blir sjukt stolt över att man lyckades. tänka på vänner som bor alldeles för långt borta (madeleine och emma), men som man tycker alldeles särskilt mycket om.



att tänka på att man aldrig är ensam.



jag förstår precis hur du menar. jag går alltid upp för människor sådär, så att jag nästan själv försvinner. och jag uppskattar allt så otroligt högt. och jag berättar ofta för människor hur speciella och älskade dom är. och ibland vill jag bara skrika för att jag så sällan får den värmen tillbaka. men ibland hittar man människor som är likadana - och då får man hålla ihop med dom!



en stor kram till dig!

#4 - Madeleine

lisa:

tackkram!



Klara:

eller hur. jo det är väl så, man får vänta.



jessica:

du är så klok och fantastisk, fina jessica. tack för dina ord.

jag vet inte vad jag mer ska säga än att jag tycker du ska komma hit så jag kan få ge dig en kram eller två! eller tusen!

kramkramkram.

#5 - Tomo

Hejsan, hittade in på din blogg och tyckte du lät som en väldigt fin person i det du skrev här.



FÖr övrigt har du en snygg blogg, 60-talet var härligt :D



Ha det bra

#6 - Madeleine

Tomo:

hej och tack så hemskt mycket. fint sagt allt sammans!

60-talet var det bästa på många sätt.