för en liten stund sedan grät jag här i min soffa, för jag kom på att det idag är 6 år sedan Syd Barrett lämnade denna jord. och som vissa av er kanske vet är han ju min favorit inom musik, typ någonsin. den bästa låtskrivaren och mest intressanta musikern, som stod för texter och sång i Pink Floyd fram till 1968 då han lämnade bandet.

jag är för övrigt så pass nördig att jag bara KAN inte lyssna på deras musik efter hans avhopp (förutom underbara Wish You Were Here som är en hyllningslåt till honom). för med herr Barrett med i bandet hade de enligt mig sin bästa period. nåväl. nu har jag torkat tårarna, lyssnar på världens bästa album och ska snart se den obligatoriska skitbra dokumentären Pink Floyd & The Syd Barrett Story. och förmodligen gråta en skvätt till, haha.


vila i frid, bästa fantastiska Syd Barrett.



for a little while ago, I cried here in my couch, because I realized that's is now six years since Syd Barrett left this earth. and as some of you may know, he's my favorite persin in music, like ever. the best songwriter and most interesting musician, who stood for lyrics and song in Pink Floyd until 1968 when he left the band. I'm even so geeky that I just CAN'T listen to their music after his defection (in addition to wonderful Wish You Were Here, which is a tribute to him). because with Mr. Barrett in the band, they had according to me their best period.

well. now I have dried my tears, listening to the world's best album and will soon see the obligatory really great documentary Pink Floyd & The Syd Barrett Story.

rest in peace, the best fantastic Syd Barrett.