Hazels favoritbok är 'Ett storslaget lidande' som hon läst typ femtioelva gånger och hon och Gus pratar väldigt väldigt mycket om denna bok då den inte har ett konkret slut. tillslut bestämmer Gus för att med sin 'sista önskning' i livet, som han aldrig utnyttjade innan han blev frisk, ta med Hazel till Amsterdam för att söka upp författaren så att de kan få svar på sina frågor.

jag vet inte om det är för att jag inte hade så höga förväntningar när jag öppnade boken eller för att jag inte är så finkänslig med böcker då intresset precis blommat upp. eller för att en helt enkelt kan ha helt olika smak. men jag gillade verkligen denna bok och håller inte med de mindre bra grejerna som sagts om den. jag tycker om att den är lättläst då jag som sagt inte läst så mycket innan och jag fullkomligt älskar hur karaktärerna målas upp. och jag kan knappt beskriva hur. framförallt tycker jag om hur kloka och finspråkiga Hazel och Gus är för att vara så unga. och vilket mod de har, kämparglöd och väldigt väldigt djup kärlek.

 

självklart är den väldigt sorglig också, på olika sätt. med pappan som alltid gråter, folk i omgivningen som blir sämre och annat jag inte kan avslöja. men så är ju svåra sjukdomar sorgligt i största allmänhet. nåväl. sammanfattningsvist är det en otroligt vacker bok som jag tycker att ni ska ge en chans. och vet ni vad? den 22 juni har en film baserad på boken biopremiär i Sverige. så jäkla pepp på det! men ni måste lova att läsa boken först, ok?