** TRIGGERVARNING HÄLSA/TRÄNING/MAT/KROPP **



inatt sov jag i 14h och nu är det bestämt. tidigt imorgon ringer min bästa kompis och väcker mig så att jag kan ringa min vårdcentral och komma till en läkare. jag måste göra något åt min kropp som fullkomligt har kollapsat denna vinter, för det funkar inte längre. även om jag missar alarm och sover alldeles för mycket/länge på mina LEDIGA dagar så måste denna onda cirkel få ett slut. för någon som faktiskt tycker om att gå upp tidigt och äta frukost i evigheter, hitta på små äventyr om dagarna och fortfarande har inspiration och motivation för fotandet, så måste saker och ting ändras. jag har aldrig blivit såhär påverkad av vintern och mörkret, samtidigt som det är nog en kombination av att jag varit igång så mycket 2014 med alla mina projekt. kroppen är väl inte van, men jag känner ändå inte att det har varit FÖR mycket. jag har fortfarande väldigt mycket fritid och jag vill inget hellre än att fortsätta satsa på det jag älskar allra mest.

bland annat skulle jag behöva röra på mig mer, men när en är mitt inne i en ond cirkel så är det jäkligt svårt. jag behöver röra på mig mer för att bli piggare och ryggen behöver tränas för att jag oftast har ont efter plåtningar. samtidigt så är jag rädd, så jävla rädd faktiskt. som jag har skrivit om här tidigare så har jag för ett par år sedan varit träningsberoende. bilden ovan är från våren 2012, när jag redan hade gått ner 10kg efter jag börjat det fysiska jobbet på Posten och så rasade jag ännu mer när jag började träna. de dära armarna är ett starkt bevis på det. jag var ärligt talat BESATT av att planera mina träningar och kost. jag hade en annan slags ätstörning för lite över 10 år sedan, men när jag tränade blev det en annan variant. allt detta resulterade i fullkomligt viktras istället för starkare kropp. och jag slutade träna slutet av sommaren det året när min mamma bokstavligt talat sa att hon var orolig för mig. även om det var ett par år sedan så hänger rädslan kvar, för jag vet hur jag fungerar. jag går alltid all-in i saker jag gör liksom. för mig kommer det alltid finnas en risk att bli beroende igen eller att ätstörningar ska komma tillbaka.

det kommer finnas kvar i resten av mitt liv för det är en del av mig, vilket gör det svårt att ta det där behövliga steget att röra på sig mer. för mig är det inte bara att snöra på sig skorna och gå ut eller packa väskan för att dra till gymmet. min bästis sa rakt ut förut att han ska hålla koll på mig och det är väl det jag behöver. jag kommer vara 100% ärlig med mina nära & kära om allt jag gör för att bli piggare. ett skyddsnät med de jag litar på allra mest är det jag behöver, något jag inte har haft en tanke på tidigare. jag ska göra allt jag kan för att bara ta ett litet litet steg i taget och det första är att prata ut med en läkare. för nu får det vara nog, innan tröttheten påverkar viktiga saker i min vardag som inte bara involverar mig själv utan även andra.




nu låter jag stark kanske, men det är inget jag känner alls faktiskt. jag är nog i ett upplösningstillstånd och det är ångestfyllt att inse när en behöver hjälp. att inse allvaret ni vet. men imorgon börjar det i alla fall, det där första lilla steget. och det är ju alltid något.