Ilska. Rädsla. Sorg. Förtvivlan. Besvikelse. Tomhet. Det var vad som slog mig rakt i ansiktet och i hela kroppen efter jag hade en timma imorse när jag morgontrött glömt bort valet. Och ja, vad ska en säga? Det här är helt helt förskräckligt och jag vet inte vad som gör mig mest rädd. Att en sexist, homofob, transfob, funkofob och rasist kommer leda USA. Eller att så fruktansvärt många människor backar upp denna person. Jag kan ej bestämma mig.

Det är ju lätt att sitta i lilla Sverige och sörja kan många tycka, men det här påverkar såklart resten av världen och inte bara USA. Det blir extra tydligt när Stefan Löfvén sa igårkväll att han ju såklart måste gratulera Trump och vara tillmötesgående *om* han nu skulle vinna, pga Sverige behöver ha en bra relation med landet på andra sidan Atlanten. Världen är så mycket mer beroende av USA än vad vi kanske kommer ihåg. Och nu har de en ledare som kan få jorden att brinna med kärnvapen samtidigt som han tycker att klimathotet är ett skämt. En person vars värdegrunder går emot mänskliga rättigheter. Världen är redan inhuman och nu vågar jag knappt tänka på vad mer som kan hända.

Men framförallt tänker jag just nu på att om jag var troende så skulle jag be för alla icke-vita, kvinnor, HBTQ-personer, funktionsvarierade, fattiga och andra som kommer då det så himla mycket sämre framöver. Jag kan inte föreställa mig hur de känner just nu och speciellt de som inte har råd att flytta som så många andra är på G att göra. Det går inte ta in. Det river i hjärtat. Kära syskon och allierade, önskar jag kunde skaffa er bostäder och jobb i något annat land där era rättigheter är en självklarhet snarare än ett undantag.