Alla Hjärtans Dag alltså. Har så himla mycket olika tankar och känslor kring denna dag. Hatar konsumtionshetsen, hatar heteronormativiteten. Och det som mest känns innanför huden och i hjärtat är det som bästa Karin skrev för några dagar sedan; "Den bästa sortens kärlek är nämligen den pulserande kärleken jag har till mina vänner: till mina systrar och syskon. Det är därför jag inte har någon lust att hylla romantisk kärlek, speciellt inte dylik till män. Den får ändå tusen gånger mer uppmärksamhet och fler hyllningskörer än vad den någonsin förtjänat.". PRECIS så har jag tänkt nu i ett gäng år och det känns ändå mäktigt?

Men en måste inte fira denna dag alls. Inte ens visa *extra* uppskattning till sin omgivning, för vi är alla olika med olika förutsättningar. Det får, precis som jul och andra högtider, vara som precis vilken dag som helst. Själv tvättar, packar och städar jag innan dygnsjobb imorgon då jag åker till Karlskrona på torsdag morgon. Och kramar på den mjukaste, finaste och bästa fyrbenta varelsen jag vet.

Jag vill förresten även säga tack till er fina och kloka som tittar in här varje dag samt kommenterar. Att ni fortfarande är med mig trots att det ganska ofta det senaste året ekat tomt utan förvarning pga massa privat shit. Att ni stick with me ändå, det är så fint. Hoppas ni har och får en fin dag trots denna högtid och lite för många dagar till helg. Puss ♥