Kärlek är det absolut bästa jag vet och sedan jag gick i lågstadiet har jag haft pojkvänner. Titt som tätt liksom. Jag tycker så mycket om att kyssa en speciell pojke, gå handihand på stan och få visa vilken fantastisk människa som ger mig fjärilar i magen dygnet runt.
Många av mina förhållanden har inte alls hållt länge, någon månad där, ett par veckor där, något halvår där. Så jag tänkte att jag skulle berätta lite om mina fyra senaste förhållanden, som har varit mer seriösa liksom.
♥ Sommaren 2004 fick jag kontakt med kille på Internet. Vi lyssnade på samma musik och hade typ samma stil. Svarta tårar längs kinderna, klarblanka nitskärp, hårfärg svart som natten och så. Vi räddade varandra kan man säga, då vi båda var väldigt deprimerade den tiden vi började prata och sedan träffas. (han bodde 60 mil härifrån). I vårt förhållande var vi mest deprimerade tillsammans, lyssnade på hård metal som fick hjärtat att hoppa ur led, hängde med hans mopedvänner och låg i soffan och kollade på skräckfilmer. Efter bara ett par månader gick allting snett. Ni kan förresten läsa om det här.
Det tog slut för ungefär tre år sedan och han ringer typ en gång om året.
När han ringde för ett par månader sedan la jag på i örat.
♥ Det tog inte lång tid innan jag blev lite förtjust i en annan pojke. Jag hade sett honom på min skola (jag gick andra året på gymnasiet) och hittade honom på en community, bara sådär. Han hade rött lockigt hår till öronen, blåa ögon, gick ofta med hatt, palestinasjal, uppkavlade byxor med kängor, hängslen och trasigt linne. Och med sin gitarr på ryggen. Vi blev kära väldans snabbt och han lärde mig massor om livet, politik och djup kärlek. Och han var som en Duracell-kanin och vi hittade ofta på en massa skojiga saker. Som att gå i ett folktätt centrum en fredagkväll med bandare som spelade Ebba Grön, skrek, sjöng och skitade ner våra converse i lekparker. Vi gick på svettiga punkkonserter, hängde ofta och mycket i vår Ung Vänster-lokal, tittade på "Så ska det låta" med hans föräldrar, drack folköl, dyrkade Thåström och hånglade. Jag älskade denna pojke så himla mycket. Men så kommer det dagar, efter ett och ett halvt år, då mina känslor hade svalnat. Och då kunde jag liksom inte vara tillsammans med honom längre. Vi grät, skrattade och kramade varandra när vi satt där på sängkanten och inte skulle vara ett par längre. Det var nästan lite fint.
Vi blev jättebra vänner efteråt, bästa vänner ett tag faktiskt. Men sedan flyttade han flera mil härifrån för att plugga. Vi saknar att umgås med varandra och pratar ibland på MSN. Han har lovat mig att vi ska fika nästa gång han åker ner till Karlskrona.
♥ Ungefär tre månader efter att det hade tagit slut med förra pojken så vankades det jättestor nyårsfest i skogen med ungefär tjugo vänner. Det var smutsigt, glatt, dimmigt och hur roligt som helst. Vi festade i fjorton timmar. Och mitt i fyllan bestämde jag mig för att flirta med en vän (alla kände alla där), mest för att se om jag skulle få respons. För han var den sortens pojke som man absolut inte kunde tänka sig skulle flirta med mig. För snygg för mig, tänkte jag. Men det gick finfint och mitt bland nödraketer och cigaretter och gott nytt år-skrik, så hånglade vi. Vi delade säng med ungefär fem andra och vi kramades de få timmar vi faktiskt fick sömn. Dagen efter vågade ingen av oss knappt säga nåt till varandra. Jag blev lite orolig. Men sedan snackade vi på MSN och sånt, han åkte hem till mig och kollade på film, vi höll hand i smyg under bord när vi satt på ett ungdomscafé med vänner och efter cirka tre veckor gick han ner på knä och frågade chans på mig på en fest. Vi festade varje helg med våra gemensamma vänner, fikade i timmar på caféer, gick kvällspromenader, tittade på massor av filmer och ett tag lyssnade vi på Joshua Radin i timmar när vi hade vaknat på morgonen. Vi bara låg och tittade på varandra. Det kändes lite skojigt att gå på stan tillsammans, då vi var varandras motsatser till det yttre..han var en lång svarthårig hårdrockare med svarta kläder och skinnjacka, jag med färgglada klänningar, vita strumpbyxor, fina pumps, Twiggy-smink och rödhårig innan jag färgade svart. Men vi hade många likheter, inombords. Vi diskuterade mycket och vi hade det himla kul tillsammans. Dessutom brukade folk ofta säga att vi såg så himla lyckliga ut tillsammans, och någon blev lite sådär skämtsamt sur för det.
Men förra sommaren började vi bråka en dag typ. Allt blev jättefel och missförstånd hit och dit. Efter två veckor tog det slut och vi skiljdes åt som ovänner. Jag grät varje dag i flera månader och gick ner åtta kilo. Jag var ett spöke.
Lagom till jag började må ok igen började vi prata och fikade en dag. Vi blev lite vänner igen så att säga. Men vi har bara träffats ungefär två gånger sedan höstas och hörs inte av så ofta. Men när vi väl träffas pratar vi en del och skrattar tillsammans. Nu har han haft en söt flickvän sedan vintras typ och han går ut gymnasiet nu. Jag önskar honom all lycka.
♥ Det lite ironiska är att vi hittade nya partners ungefär samtidigt. När jag åkte till Göteborg en helg i oktober så gick jag för första gången på Club Radio London med E. När vi satt vid ett bord så kom det fram en pojke som hon kände och de hälsade och jag blev presenterad. När han gick välte han ut och förstörde ett ölglas och jag tyckte att han var jättesnygg. Jag sa det nog tusen gånger den kvällen. Jag och pojken pratade massor på altanen utanför där alla rökte och vi dansade i timmar där inne. Och vi tittade på varandra hela tiden och log, fast jag mest tittade generat ner i golvet. För jag har inte varit med om något sådant innan, att en har fått mig att känna mig typ snyggast på ett ställe. Sedan innan jag och E skulle dra från klubben tog han tag i min arm och ville att vi skulle följa med på efterfest, men jag skulle sova hos min syster ju. Och så frågade han om han åtminstone kunde få en kram, sedan blev det en kyss istället. Jag svävade på moln påväg till spårvagnen sen.
Ett par dagar efteråt fick jag hans nummer av E och vi började prata i telefon typ två timmar varje kväll tills vi träffades nästa gång. Jag och en vän härifrån åkte upp i november. Jag skulle träffa honom över en fika på stan och min vän fick lugna ner mig hela spårvagnsresan, för jag satt mest och skakade och mådde illa. Men det gick finfint. På kvällen gick vi på den dära klubben igen och dansade mycket och länge. När vi satt på rök-altanen så la han sin hand på mitt ena knä och viskade i mitt öra om han inte kunde få en puss. Och så satt vi där och hånglade medan hans vänner undrade vem tusan jag var.
När klubben stängde så ville min vän hem till min syster och sova, hon hade ont i huvudet. Jag var pepp på efterfest och den där pojken tog min hand och så gick vi till en studentlägenhet där en av hans bästa vänner var. Vi mest låg på golvet bland en massa filtar och hånglade, medan Håkan Hellström sjöng från stereon och de andra satt i soffan och pratade. Man kan säga att vi blev tillsammans där på golvet. Jag tog en taxi till syster 07:30.
Och så träffades vi ungefär var tredje vecka, han åkte hit eller jag till honom. Det blev mest att jag åkte till honom, eftersom jag älskar Göteborg så himla mycket. Vi dansade oss svettiga på klubbar, pratade om 60s-musik och kläder, hängde på pubar bland fyllegubbar, promenerade en hel del, gick i second hand-affärer och kysstes mest hela tiden. Han är den mest stiliga pojke jag någonsin har träffat. Han hade tjocka glasögonbågar, klädde sig alltid i fina skjortor, ibland slips, välputsade skor och fönade håret i ungefär en kvart varje morgon. Vi var ett väldigt förtjusande och snyggt par.
Men för ungefär tre veckor sedan började vi diskutera vårt förhållande och vi hade delade meningar. Jag vill inte gå in så mycket på det. Han var i vilket fall som helst inte kär i mig längre. Jag fick panik och grät så att tårarna tog slut. Och de tog slut snabbt, så ledsen var jag. Men nu är det lugnt. Vi pratar i telefon flera gånger i veckan, saknar varandra och planerar saker vi ska göra tillsammans. Och jag är alltid välkommen hos honom, har han sagt. Visst önskar jag att det kunde bli vi igen, visst saknar jag att ha honom som pojkvän. Men jag överlever. Jag tror att vi har en fungerande relation nu för att jag fick fråga precis allt jag ville och han svarade, det finns inga frågetecken angående vårt uppbrott.
Den 28:e åker jag till Göteborg igen och det kommer nog kännas lite lustigt att inte få nudda de där förtrollande läpparna igen. Men jag ska krama honom massor, om jag får.
Jag har varit tillsammans med olika slags pojkar och alla har varit väldigt fina på sina sätt.
Och jag har många bra erfarenheter och lärdomar med mig i handväskan, så att säga.
Men jag ältar inte eller är ledsen för att det inte just nu finns en pojke jag kan kalla pojkvän.
För vet ni vad? Drömprinsen kommer till mig en dag, det vet jag. ♥
I've been in love with many different boys.
One depressed rocker that was clothed in black and teared me apart,
one boy with curly red hair, hat, scarf, rolled up jeans, boots and a guitar on his back
and he learned me a lot about life, politics and deep love,
one long rocker that was clothed in black that I had so much fun with and loved so much,
and the most handsome boy I've ever kissed who lived in Gothenburg and we had much in common.
and we had so much fun together. it was just about three weeks since we'd broked up, but I'm alright.
5 kommentar(er)
