Virginia Woolf föddes i januari 1882 i London och hon bestämde sig tidigt att bli författare och redan 1900 började hon skriva proffessionellt, till en början för Times Literary Supplement. och mellan 1915-1922 släppte hon tre romaner och essäer och anses vara en av 1900-talets viktigaste engelskspråkiga författare med sin experimentella prosa. den mest kända romanen hon skrivit är 'Mrs Dalloway' från 1925 och som porträtteras i filmen 'The Hours' från 2002. berättelsen utspelar sig på 1920-talet och en får följa en kvinna under en helt vanlig dag och Mrs Dalloway förbereder en fest som ska hållas under kvällen. under dagen passerar personer som läsaren får lära känna och som sakta vävs ihop i varandra. denna roman valdes 2005 av Times Magazine som en av de hundra bäst engelskspråkiga romanerna från 1923 till nutid. dessutom i Woolfs mest kända facklitterära verk, 'A Room of One's Own (1929) och 'Three Guineas' (1939), skriver hon om vilka svårigheter kvinnliga författare får uppleva pga mäns rättsliga och ekonomiska makt samt om kvinnors framtid i utbildning och samhälle.

men av flera anledningar återkom en depression som Woolf lidit av tidigare och tillslut kunde hon inte längre arbeta och i mars 1941, istället för ett nytt nervsammanbrott, stoppade hon stenar i sina fickor och dränkte sig själv i en flod nära sitt hem. hennes kropp hittades inte förrän månaden efter och hennes man begravde henne under ett träd i deras trädgård. hon skrev såhär i sitt sista brev till maken:

'I feel certain that I am going mad again. I feel we can't go through another of those terrible times. And I shan't recover this time. I begin to hear voices, and I can't concentrate. So I am doing what seems the best thing to do. You have given me the greatest possible happiness. You have been in every way all that anyone could be. I don't think two people could have been happier 'til this terrible disease came. I can't fight any longer. I know that I am spoiling your life, that without me you could work. And you will I know. You see I can't even write this properly. I can't read. What I want to say is I owe all the happiness of my life to you. You have been entirely patient with me and incredibly good. I want to say that — everybody knows it. If anybody could have saved me it would have been you. Everything has gone from me but the certainty of your goodness. I can't go on spoiling your life any longer. I don't think two people could have been happier than we have been.'



min tanke med mina måndagsfeminister är ju att vara helt opartisk och inte blanda in mina åsikter. men jag har sedan jag såg 'The Hours' första gången tyckt väldigt mycket om Woolf. det är något i hennes sätt att skriva och hennes melankoliska uttryck som har tilltalat mig. jag tror att ni skulle förstå om ni ser filmen, som för övrigt är så himla bra!



del 1, Emmeline Pankhurst.
del 2, Valerie Solanas.