Okej rubriken stämmer väl sådär kanske för detta har ni inte frågat om haha. Men jag vill ändå skriva om detta, dels för jag tycker det är viktigt och också för att det brukar vara något jag själv är intressant att läsa om hos andra frilansare eller allmänt kreativa människor. Det jag tänkte prata om nu är det hära med kontakter och hur jag har fått de jobb och uppdrag sedan jag började satsa förra året. Nämnde lite här om vikten av att våga kontakta, men vill gräva djupare i allt som har med det att göra.
Vi börjar med olika jobb och hur jag fått dem. Ni kommer förstå senare varför jag valt att prata om just dessa:
(Klicka på bilderna för att se fler foton)
Ensam Cykel Sökes. Detta var ett event utanför Storan i samarbete mellan Göteborgsgirot och Stadsmissionen där en kunde lämna in cyklar för mer behövande, få reparation, tips och råd och allt med DJ's i bakgrunden. En kompis är med i DJ-kollektivet Yoko DJs som ansvarade för musiken och hon frågade om jag ville fota åt eventet.
Sinful Summer Mod Weekend. Detta var ett helgevent här i Göteborg som innebar scooter runs, mingel och mat på olika pubar och klubbar på kvällarna. En jag har varit bekant med sedan innan jag flyttade till Göteborg tack vare mods/60s-scenen i Göteborg, var med och arrangerade denna helg och han frågade mig helt enkelt om jag ville fota. En parentes att fota bak från en scooter var bland det roligaste jag gjort.
Vi börjar med olika jobb och hur jag fått dem. Ni kommer förstå senare varför jag valt att prata om just dessa:
(Klicka på bilderna för att se fler foton)
Shonen Knife + Trubbel + The Volcano. Denna spelning arrades av Filler som är en kulturplattform och anordnar olika slags kulturevents i Göteborg. De efterlyste en fotograf till denna spelning och en kompis tipsade mig att söka.
Linda Pira + Stor. Jag kollade tidigt upp programmet för Göteborgs Kulturkalas och om jag minns rätt hade GAFFA redan fixat en fotograf för denna spelning, så jag begav mig till Stortorget tidigt för att kunna komma långt fram. Så detta fotade jag från publiken, nästlängst fram.
We're All Feminists. Event på Röda Sten av och med Kvinna till Kvinna + SnippaSmycket med filmvisningar, mingel, försäljning för välgörenhet, mat och klubb. Jag och hon som har SnippaSmycket hade då planerat ett samarbete att jag skulle fota hennes smycken med och utan modeller och frågade mig om jag ville vara fotograf under detta event. Samarbetet med Supersnippan inleddes genom att en internetvän taggade mig under en efterlysning på instagram om fotograf och jag mailade direkt på Facebook.
Popaganda 2014. Jag hade redan köpt mitt festivalpass för festivalen för jag tänkte gå dit som privatperson. Men 2 dagar innan festivalen började och jag skulle börja packa så kontaktade en från Festivalrykten mig. En kompis hade blivit tillfrågad att fota festivalen för dem men skulle vara upptagen med modeveckan så hon tipsade om mig. Så jag packade ihop extra kamerautrustning, sålde mitt pass i Stockholm, fick presspass och fotade festivalen för Festivalrykten.
The Vinyl Records + Bellaroush. Som ni säkert vet om ni hängt med så spelar jag in musikvideo till en låt med Bellaroush och eftersom vi ändå skulle spela in första klippen med The Vinyl Records som var på besök från Indien så fotade jag en spelning med dessa band på Oceanen. Att jag ens började samarbetet med Bellaroush är för att jag är bekant med en i bandet pga han spelat i min brors gamla punkband och han har koll på att jag fotar och är feminist vilket är passande då låten är feministisk.
Veganbrunch av Vegan Kök & Bar. Jag är med i flera veganismgrupper på Facebook och en kompis taggade mig under en efterlysning om fotograf till en veganbrunch med nystartade Vegan Kök & Bar. Det blev lite diskussion då de även behövde en som kunde filma och jag hakade på en annan om att en annan person borde göra detta som filmat veganfilm, men denna person kom in själv och pushade på att jag är mer fotograf än honom. Haha. Ödmjuka personer i branschen <3 Tillslut kontaktade restaurangen mig personligen och frågade om jag ville filma och fota, så då gjorde jag det.
Kontakter & att synas.
De porträttplåtningar jag haft hittills har varit på mina egna iniativ (med vänner och kompisar som ställt upp), inklusive dagen med Elsa samt de flesta konserter har varit för GAFFA. Men ser ni en röd tråd om jobben ovan? Endast konsertplåtningen med Linda Pira + Stor är det enda jag gjort som varit på helt och hållet eget iniativ. Allt det andra har på vissa sätt blivit av tack vare att vänner har tipsat mig eller tipsat andra om mig. Jaha fasen vad lyxigt för dig då, tänker ni. Men nja, så enkelt är det definitivt inte. Väldigt tidigt när jag bestämde mig för att satsa på fotandet så funderade jag väldigt mycket på HUR jag ska synas och HUR folk ska veta att jag fotar. Så jag startade fanpage på Facebook, onlineportfolio och spred på alla mina plattformar på sociala medier om att jag fotar och att jag vill fota. Att hinta om att jag är en person som jobbar hårt och mer än gärna tar emot uppdrag. Jag ville visa min drivkraft, utvecklande kreativitet och min öppenhet för samarbeten. Hade jag inte gjort detta kan jag lova att jag inte fått göra något alls av det jag nämner ovan. Vänner har varit en hjälp, men i grunden är det främst mig själv jag har att tacka. Jag måste även nämna att de personer som indirekt hjälpt mig till jobb inte alls sysslar med samma sak som jag, om ens med något som har med uppdragen alls att göra. Men det är viktigt att visa vad en vill och hur mycket en vill, även om det i första hand är närmaste omgivningen som märker av det. Det sipprar ju utåt som vågor och sprider sig, vilket inte är en klyscha utan verklighet. Summan av kardemumman: syns du inte, finns du inte. Så är det faktiskt.
Sälja in sig själv.
Men som jag även nämnde här har jag såklart kämpat på egen hand, jävligt hårt. Jag försöker hela tiden sälja in mig själv och slänger iväg mail i tid och otid till tidningar, internetmagasin, organisationer, privatpersoner, artister och band. Alla möjliga jag vill samarbeta med eller kommer på idéer för. Och det är även flera plåtningar som inte hade blivit av om jag inte gjort detta heller. Får jag inte svar efter första mailet så mailar jag efter några veckor igen och får jag negativt svar så mailar jag efter några månader. Tack vare det sistnämnda att jag mailat igen och igen så har jag fått en chans om en drömgrej och en annan dröm håller kanske på att gå i uppfyllelse. Vill tyvärr inte nämna exakt vad dessa saker handlar om förrän det är spikat hehe. Men jag vill verkligen understryka vikten av att sälja in sig själv och våga ligga på, för då förstår folk att en är intresserad och har glöden uppe. Det är sjukt attraktivt. Men framförallt att en har en stark vilja, vilket är det viktigaste i allt det här. Jag lägger ner otroligt mycket tid och energi på idéer och att kontakta de jag vill jobba med.
Det är enligt mig precis lika viktigt att kreativa personer runt omkring känner till vad en gör, som vemsomhelst i ens omgivning. Självklart är det en ynnest om en kan samarbeta med vänner, det gör ju det hela enklare och genererar ju i vilket fall en ny grej på ens portfolio vilket är poängen. Men t.ex. kanske min pappa har en arbetskollega vars barn har ett företag som kanske behöver fotograf för ett event osv. Ni fattar nog. Däremot -det absolut viktigaste är att största ansvaret ligger hos en själv. Att en visar vad en sysslar med, att en visar att en vill jobba antingen genom att efterlysa jobb eller kontakta personer och andra via mail (vänner eller främlingar). Att ligga på som attan, men med en stor ödmjukhet såklart.
Hoppas detta inlägg blev peppigt, vilket var själva tanken! Puss.
Kontakter & att synas.
De porträttplåtningar jag haft hittills har varit på mina egna iniativ (med vänner och kompisar som ställt upp), inklusive dagen med Elsa samt de flesta konserter har varit för GAFFA. Men ser ni en röd tråd om jobben ovan? Endast konsertplåtningen med Linda Pira + Stor är det enda jag gjort som varit på helt och hållet eget iniativ. Allt det andra har på vissa sätt blivit av tack vare att vänner har tipsat mig eller tipsat andra om mig. Jaha fasen vad lyxigt för dig då, tänker ni. Men nja, så enkelt är det definitivt inte. Väldigt tidigt när jag bestämde mig för att satsa på fotandet så funderade jag väldigt mycket på HUR jag ska synas och HUR folk ska veta att jag fotar. Så jag startade fanpage på Facebook, onlineportfolio och spred på alla mina plattformar på sociala medier om att jag fotar och att jag vill fota. Att hinta om att jag är en person som jobbar hårt och mer än gärna tar emot uppdrag. Jag ville visa min drivkraft, utvecklande kreativitet och min öppenhet för samarbeten. Hade jag inte gjort detta kan jag lova att jag inte fått göra något alls av det jag nämner ovan. Vänner har varit en hjälp, men i grunden är det främst mig själv jag har att tacka. Jag måste även nämna att de personer som indirekt hjälpt mig till jobb inte alls sysslar med samma sak som jag, om ens med något som har med uppdragen alls att göra. Men det är viktigt att visa vad en vill och hur mycket en vill, även om det i första hand är närmaste omgivningen som märker av det. Det sipprar ju utåt som vågor och sprider sig, vilket inte är en klyscha utan verklighet. Summan av kardemumman: syns du inte, finns du inte. Så är det faktiskt.
Sälja in sig själv.
Men som jag även nämnde här har jag såklart kämpat på egen hand, jävligt hårt. Jag försöker hela tiden sälja in mig själv och slänger iväg mail i tid och otid till tidningar, internetmagasin, organisationer, privatpersoner, artister och band. Alla möjliga jag vill samarbeta med eller kommer på idéer för. Och det är även flera plåtningar som inte hade blivit av om jag inte gjort detta heller. Får jag inte svar efter första mailet så mailar jag efter några veckor igen och får jag negativt svar så mailar jag efter några månader. Tack vare det sistnämnda att jag mailat igen och igen så har jag fått en chans om en drömgrej och en annan dröm håller kanske på att gå i uppfyllelse. Vill tyvärr inte nämna exakt vad dessa saker handlar om förrän det är spikat hehe. Men jag vill verkligen understryka vikten av att sälja in sig själv och våga ligga på, för då förstår folk att en är intresserad och har glöden uppe. Det är sjukt attraktivt. Men framförallt att en har en stark vilja, vilket är det viktigaste i allt det här. Jag lägger ner otroligt mycket tid och energi på idéer och att kontakta de jag vill jobba med.
Det är enligt mig precis lika viktigt att kreativa personer runt omkring känner till vad en gör, som vemsomhelst i ens omgivning. Självklart är det en ynnest om en kan samarbeta med vänner, det gör ju det hela enklare och genererar ju i vilket fall en ny grej på ens portfolio vilket är poängen. Men t.ex. kanske min pappa har en arbetskollega vars barn har ett företag som kanske behöver fotograf för ett event osv. Ni fattar nog. Däremot -det absolut viktigaste är att största ansvaret ligger hos en själv. Att en visar vad en sysslar med, att en visar att en vill jobba antingen genom att efterlysa jobb eller kontakta personer och andra via mail (vänner eller främlingar). Att ligga på som attan, men med en stor ödmjukhet såklart.
Hoppas detta inlägg blev peppigt, vilket var själva tanken! Puss.
About how I got some of my photo jobs and the importance of contacts and to sell yourself as a creative freelancer. Try The Google translator in the sidemenu!
2 kommentar(er)
